Rikard Ekholm

Doktorn rapporterar

Läkarstudent. Journalist. Filosofie doktor i estetik.

Transportstyrelsen. Kanske den största läckan någonsin

Transportstyrelsen. Ett aktivt arbete för outsourcing och mot rådande lagstiftning. Enorma skador för riket - men vilka blev följderna för de ansvariga?

 

Stig Bergling (gripen 1979)

Spioneriets omfattningen: Fortifikationskoden, den topphemliga förteckning över Sveriges försvarsanläggningar, kustartilleribefästningar och mobiliseringsförråd. Samt: den svenska kartläggningen av ryska diplomaternas aktiviteter i Sverige.

Stig Wennerström (gripen 1963)
Omfattningen: Wennerström lämnade bland annat ut hela det svenska försvarsupplägget under 1950-talet, inklusive projektet kring flygplanet Draken.

Transportstyrelsen-gate (uppdagades 2017 - ingen greps, inget åtal)
Omfattningen: Oöverskådligt stor, bland annat har skyddade identiteter inom både militär och polis röjts som bedöms ha lett till att de drabbade levde/lever under direkt hot om livet. Dessa verksamheter måste startas om helt från noll. Statens krypterade kommunikationssystem är röjt, likaså känslig information om broar, vägar, hamnar, tunnelbanor, företagshemligheter, samtliga adresser till civila piloter, inklusive de stridspiloter som också har civilt flygcertifikat. Och så vidare, med mera, etcetera.
---


Var då TpS-gate en spionskandal? Fanns det någon/några som aktivt arbetade för att sprida säkerhetsklassad information som föll under Säkerhetsskyddslagstiftningen, Personuppgiftslagen och Offentlighets- och sekretess-lagen, och från myndighetens egen riktlinje om krav på informationssäkerhet, till främmande makt, icke-säkerhetsklassade organisationer, företag eller individer?

På den andra av de två frågorna är svaret: Absolut ja.

Allt som har framkommit pekar entydigt på att avstegen från lagstiftningen var aktiv och medveten. Trots upprepade möjligheter att stoppa outsourcingen av Transportstyrelsens databaser (det fanns skarpa protester internt) fortgick arbetet med att möjliggöra att icke-säkerhetsklassad personal i Östeuropa skulle få ta del av uppgifterna. Så ja. Det pågick ett persondrivet arbete för att sprida säkerhetsklassad information.

Tvivelsutan går det att dra slutsatsen att den skada Sverige har åsamkats av detta aktiva, medvetna arbete är synnerligen omfattande och således också mycket allvarlig för rikets säkerhet.

Utifrån ett internationellt säkerhetspolitiskt perspektiv har Sverige tappat ansiktet. Vi ska anta att vårt anseende i det här avseendet har sjunkit till botten.

Inrikespolitiskt leder skandalen till minskat förtroende hos medborgarna visavi myndighetssverige på ett i dag oöverskådligt sätt.

Visst kan TpS-gate liknas vid en spionskandal. Men här gjordes inget i det fördolda - även om mycket tyder på att regeringskansliet informerades sent. Men inget kopierades i smyg och gömdes för att sedan överlämnas under intrikata förhållanden på avtalad plats till en underrättelseofficer från främmande makt. Nej, i stället satt man på möten och talade om att göra avsteg från gällande lagar - att placera känslig information hos personer och företag man inte ens hade bedömt eller visste mycket om. Flera på Transportstyrelsen ifrågasatte idéerna – men deras oro togs inte på allvar.

Vad blev då följden av TpS-gate? Maria Ågren, generaldirektör för Transportstyrelsen, som var den drivande i arbetet med outsourcingen fick ett strafföreläggande på 70 000 kronor och omplacerades för annat arbeta på regeringskansliet. Avstegen som gjordes ledde med andra ord inte till åtal. Så här gick det till: Ågren får ett meddelande om det brott hon misstänks för, hon erkänner brottet, saken går inte till domstol, inget åtal väcks. Bötern betalas.

Vanligtvis förekommer strafföreläggande när det handlar om snatteri och trafikförseelser.

Aldrig tidigare har ett brott som skadar rikets säkerhet gett ett strafföreläggande.

Men Maria Ågren erkände alltså brott, även om hon nu har ändrat sig, det har framkommit att hon bara erkände för att slippa uppmärksamheten som en rättegång hade lett till.

Hon har vidare meddelat att hon vill ha tillbaka jobbet.

Den som vill fundera över vilka eventuella paragrafer i 19. kap. Om brott mot rikets säkerhet, som hade kunnat vara aktuella vid en bedömning som lett till åtal kan gå igenom paragraferna.

Det blev några smärre politiska följder. Inrikesminister Anders Ygeman (S) och infrastrukturminister Anna Johansson (S) tvingades avgå efter att allianspartierna öppnat för misstroendeförklaring.

Men några långtgående följder för de två politikerna, som naturligtvis borde ha sett till att det fanns rutiner för att de omedelbart informerades om Transportstyrelsens avsteg då besluten togs - och innan besluten omsattes i handling, blev det egentligen inte.

Ygeman har fått den prestigefyllda uppgiften att vara gruppledare för socialdemokraterna i riksdagen och har redan sagt att han är öppen att fortsätta som minister i en framtida regering. Anna Johansson är socialdemokraternas i Göteborgs förstanamn på riksdagslistan.

Så här ser det alltså ut i Sverige i dag när det kommer till de allra mest kritiska aspekterna av vår säkerhetspolitik.

Sammantaget rör det sig om en skandal, ett brott mot rikets säkerhet som kan jämföras med den skada våra gripna spioner har orsakat. Men några konsekvenser i paritet till denna omfattning går dock ej att spåra.

Läs denna artikel för en sammanfattning av förloppet.

Kinaresan, svår att förstå

Kärnuppgift  

Klart intressant läsning i VT häromdagen om att sammanlagt sju politiker och tjänstemän från Region Kalmar reser till Kina, närmare bestämt Shanghai.

De allra flesta kopplar nog annars regionens verksamhet till sjukvård, vilket får betecknas som själva kärnuppgiften.

Men nu verkar det hela röra sig om "utveckling", "ökad kunskap" och "samverkan".

Efter lite snabb huvudräkning kan det konstateras att kostnaden för de sju som reser uppgår till 87500 kronor.

Jag får förmoda att det till hundra procent rör sig om skatteintäkter som betalar för den totala resesumman.

Pengar som annars hade kunnat gå till den så kallade kärnuppgiften.

Regionens ekonomi är inte helt bra, det vet den som har följt den ekonomiska, negativa utvecklingen.

---

I pressmeddelandet som återfinns på regionens hemsida motiveras besöket i Kina så här:

"Syftet med resan är att besöka kontoret i Shanghai, få insyn i arbetet som bedrivs där och ökad kunskap om samverkan."

Men vänta, vadå för kontor?

Så här står det på regionens hemsida:

"Sedan regionbildningen den 1 januari 2019 är det nu Region Kalmar län som har det regionala utvecklingsansvaret och därmed också ansvar för verksamheten, som bedrivs på plats via ett kontor i Shanghai."

Jaha. Region Kalmar län har ett regionalt utvecklingsansvar och det bedrivs via ett kontor i Shanghai.

---

Samtidigt i riksdagens utrikesutskott: "Inför sanktioner mot Kina" (artikel i Expressen).

Som alla vet är den svensk-kinesiske förläggaren Gui Minhai fängslad i Kina sedan 2018, efter att ha varit frihetsberövad från 2015 till 2017.

Utskottet skriver: "Utskottet vill återigen i likhet med i tidigare betänkanden understryka att Gui Minhai omedelbart bör släppas fri, återförenas med sin familj och ges möjlighet att träffa svensk diplomatisk och medicinsk personal och framhåller vikten av att regeringen även i fortsättningen arbetar med oförminskad styrka, med stöd av EU och andra länder, när det gäller detta ärende."

Och:

"Därtill vill utskottet framföra att det ser allvarligt på att Kina försöker att motarbeta utövandet av yttrande- och mötesfrihet i Sverige av såväl enskilda som organisationer när det gäller att kritisera kinesiska förhållanden."

Och: "Sverige bör verka för att EU inför sanktioner mot Kina som ska kopplas till krav om att Kina upphör med övergreppen mot uigurerna".

Citaten hämtade från Expressens artikel.

---

För den som är intresserad av på vilket sätt kinesiska, statligt styrda företag kan arbeta, läs min text om Kinas spionlag.

---

Det är fel att resa till Kina för medborgarnas pengar, tycker jag. De företag som vill göra affärer med Kina får stå för det själva, ekonomiskt och moraliskt.

Kinas spionlag: vem berörs?

Övervakning, inhämtning Alla har vi hört det, att Huawei, företaget som gör smartphones med toppenbra kameror och utvecklar 5G-nätverk är en säkerhetsrisk. Men hur och varför och stämmer det verkligen?

Bakgrunden är lika enkel som svårbegriplig: Kinesisk lagstiftning. Närmare bestämt Kinas underrättelselag från 2017 (i engelsk litteratur benämnd National Intelligence Law, NIL).

Läs om lagen i Quartz.

---

Yi-Zheng Lian skriver om lagen i New York Times i mars. Han skriver, jag citerar:

"The N.I.L. is no standard security and spying legislation, concerned principally with preventing the leak of state secrets. Its main thrust isn’t protective; it’s proactive. 'All organizations and citizens shall support, assist and cooperate with national intelligence efforts according to the Law,'", skriver Lian.

Han utvecklar: "The state institutions tasked with enforcing the N.I.L. — which also oversee all intelligence and espionage activities, civilian and military — 'may demand that relevant organs, organizations and citizens provide necessary support, assistance and cooperation.'"

Och han konstaterar (min översättning till svenska): "Att spionera för staten är en lagstadgad plikt för kinesiska medborgare och företag, ungefär som att betala skatt."

---

Flera olika rapporter i media och från myndigheter säger ungefär detsamma som det som ovan angetts, det vill säga kineser och kinesiska företag ska enligt lag spionera om staten begär det.

Med andra ord: Lika enkelt som svårbegripligt.

Men om man nu ska ta detta på allvar, vilket ändå mycket tyder på, kan man konstatera att övervakning och spioneri knappast vore något unikt för just den här kommunistiska staten. Sovjet och kalla krigets kommunistiska östblock raffinerade och excellerade i alla typer av övervakning och kontroll.

Det är din plikt att göra som staten vill, inte statens plikt att göra som du vill: Skillnaden mellan totalitär och demokratisk, skulle man kunna säga.

---

Huruvida det kinesiska företaget Huawei tvingas agera utifrån den nämnda kinesiska lagstiftningen får var och en dra sina egna slutsatser om.

För att bilda sig en egen uppfattning kan man läsa Financial Times artikel Is Huawei compelled by Chinese law to help with espionage?

Journalisten Lian i NYT dras den här slutsatsen: "The United States authorities are correct to point out that Huawei can perform critical commercial, military and diplomatic espionage; actually, Chinese law explicitly requires it to."

---

Och hur blir det med utbyggnaden av 5G i Sverige, vilka kommer att utarbeta den digitala infrastrukturen? 

Kan inte trolla, måste betala

Hur svårt kan det vara?  

1. Jag kan inte trolla.

2. Mina julklappar måste jag inhandla.

3. Det är billigt i dag, en rea.

4. Anledningen till rean intresserar mig inte.

5. Jag handlar i dag (förmodligen, har inte tid just nu).

---

Att gnälla på folk som handlar på rea -- jag förstår det inte.

T10: spänningen stiger

Krisberedskap Arbetet med examensarbetet, som alltså utgör helheten på termin 10, på Läkarprogrammet vid Umeå universitet (och för min del Sundsvalls sjukhus), fortsätter.

Mitt examensarbete handlar om hur läkargruppen i Västernorrland hanterar en kris, hur redo är man, är man utbildad, har man personlig och professionell beredskap, vad känner man till om sjukvårdens beredskap? Osv.

Terminen har varit mycket intressant och givande och kanske särskilt så nu, då jag lägger tiden på att sammanställa svaren på den enkät jag skickade ut.

Frågan jag nu vänder och vrider på är vilka slutsatser som jag kan dra utifrån svaren.

Med andra ord: Arbetet har intensifierats.

---

Arbetet inleddes med en idé, som jag och min handledare, som är mycket engagerad, mejslade till något användbart inom ramen för den vetenskapliga ansats som krävs under termin 10. Därefter beslutade vi att enkätformen var det bästa för projektet.

Sen kom långa och givande diskussioner om hur många frågor som var rimligt att ställa och vilka frågorna skulle vara: Och inte minst hur de bäst skulle formuleras och hur svarsalternativen för bästa resultat skulle se ut.

Utskicket kändes spännande att göra, per e-post, till ett enkätprogram som finns internt på Region Västernorrland. Här fick jag initierad hjälp från regionenes IT-enhet.

---

Så här långt: Nu har alla svar kommit in och arbetet har alltså gått vidare till att å ena sidan sammanställa svaren och å den andra att analysera svaren och utröna vilka slutsatser som kan dras.

Terminen går mot sitt slut och jag arbetar mot redovisningen och slutligen för att kunna skicka in själva texten.

Sammanfattningsvis just nu: En mycket bra termin!

Operation Rimfrost - och sen då?

Inre väpnad konflikt Den pågående insatsen mot gängkriminaliteten i Malmö, kallad Operation Rimfrost, bemöts hotfullt av de operationen ska bekämpa. Enligt Kvällsposten pågår skärpt bevakning på polisstationer och flera andra platser i Malmö.

Poliser finns på plats med förstärkningsvapen.

---

Situationen är mycket allvarlig. Polisens ordinarie insatser har inte gett tillräcklig effekt (inte samhället i stort heller) och därför inleds Rimfrost. För att polisen under denna insats ska kunna göra sitt jobb krävs alltså extra skydd och bevakning.

Det är lätt att oroas inför ett eventuellt nästa steg, att polisens insats i Malmö blir så omfattande på grund av gängens svar att polisen inte räcker till alls eller att så många poliser från andra delar av Sverige (poliser från andra områden är redan där) leder till att polisnärvaron på annat håll blir alltför tunn.

Det är ju ingen nyhet att polistätheten i Sverige är låg internationellt sett och kom då ihåg att Sverige inte är tättbefolkat och att polis inte sällan har stora områden under sitt ansvar.

Vad skulle nästa steg vara? Sverige har ingen nationalgarde. Beredskapspolisen finns inte längre. Nästa steg är således Försvarsmakten, men för den typen av problem som Malmö ställs inför har åtminstone jag svårt att se svenska soldater på gatorna i staden (även om en del svenska politiker har argumenterat för saken).

Men kanske kommer en tid när svenska militära elitförband kan genomföra framgångsrika punktinsatser i en eskalerad situation?

---

Det viktiga är att Malmö får bukt med problemen.

Helle Klein konstaterade i DN att få gängmord har lösts: "Av 38 gängmord i Malmö de senaste åtta åren har sex klarats upp."

Det krävs knappast en Einstein för att konstatera att morden behöver lösas, skurkarna ska in i fängelse: dvs god brottsförebyggande prevention och bra för brottsoffren.

---

Polisen har redan talat om sitt nära samarbete med Försvarsmakten när det kommer till bombdåd helt enkelt för att polisen inte har lika gedigen erfarenhet. Försvarsmakten har nu berättat att de sprängladdningar som numera påträffas i Sverige påminner om dem Försvarsmakten ser utomlands i Mali och Afghanistan.

Anmärkningsvärt naturligtvis och här måste man fråga sig hur det kommer sig.

---

Jag rekommenderar i sammanhanget Wilhelm Agrell i SvD som menar att "vi måste agera för att rädda landet". Jag citerar:

"I den typiska inre väpnade konflikten bekämpar olika grupper varandra och i varierande grad en statsmakt som helt eller delvis förlorat sitt våldsmonopol. Denna samhällshotande effekt är egentligen långt viktigare än antalet dödsoffer på årsbasis, något som terrorismen illustrerar. Dessa inre väpnade konflikter har, oberoende av hur deras drivkrafter ser ut, ett antal återkommande särdrag."

---

Det senaste inlägget av Jägarchefen är ytterst intressant, denne konstaterar, jag citerar:

"Avslutningsvis, de inrikesproblem samt otrygghet som uppstått p.g.a. skjutningar, nyttjande av handgranater och sprängladdningar i Sverige bör inte enbart ses som ett isolerat inrikesproblem utan även ses i en större säkerhetspolitisk kontext. En kontext som möjligen påverkar våra bilaterala relationer med ett eller flera länder, men även ifrågasätter vår egen förmåga att kunna agera inom ramen för vad en nationalstat skall kunna säkerställa för dess medborgare. Därutöver utgör det även något som kan exploateras av en antagonistisk stat vid ett kraftigt försämrat säkerhetsläge i vårt närområde."

 

Västerviksson. Tidigare arbetat som reporter på VT. Tänker fortfarande som en journalist - men lägger mest tid på läkarstudierna.