När William nyligen spelade SM-kval i Vårby utanför Stockholm träffade han en av sina föregångare från Västervik, nämligen Torsten ”Totto” Anderson som utan tvekan är den västervikare som nått de största internationella framgångarna.

Hittills.

Torsten vann totalt tio medaljer i EM, NM och Europacupen för femmannalag. Han var som allra bäst i mitten av 1980-talet.

Men det skiljer förstås mycket mellan dem i många avseenden, till att börja med drygt 50 år i ålder. Deras möte var onekligen en träff mellan två skilda epoker inom svensk bowling.

”Totto” tillhörde den första ungdomsgenerationen som började bowla i början av 1960-talet. En tid då bowlingen fortfarande dominerades av äldre herrar, som inte alltid såg med blida ögon på ungdomarnas entré.

De unga var betydligt mer högljudda och tog mer plats på banorna och de bröt med den gamla rakspelstraditionen. Skruv skulle det vara!

– Det var bara Trill som tog emot oss ungdomar och vi blev snabbt ett 15-tal unga på våra träningar, minns Torsten Andersson.

Njuggheten från de etablerade tog sig olika uttryck och ett var bristen på tävlingstillfällen. Detta underströks av att man inte fick tävlingslicens förrän man fyllde 16 år. Hela 1960-talet gick innan förbundet till slut införde junior-SM för pojkar 1969 då Trill för övrigt tog guld individuellt (Anders Upman) och silver i tvåmannalag (Torsten Anderson/Anders Upman).

Det var en tid då bowlingen var ganska enkel att utöva.

Det var ett klot som gällde, man behövde bara ett klot. Många ungdomar spelade länge med hallklot innan de valde att skaffa egna klot. Det kan låta oseriöst med dagens standard, men det var långt innan bowlingen blev en materialsport.

William Svensson kommer att ta med sig nio bollar till EM och han har förstås svårt att föreställa sig en tävling där han bara använder ett enda klot.

– Det kan väl hända att det hänt någon gång att jag klarat en tävling med ett klot. Men jag går inte in med inställningen att det räcker med ett klot. Redan vid inspelningen provar jag ju ett flertal bollar, säger William Svensson.

Klotkunskap och att kunna hantera olika klot är ett måste för dagens elitbowlare.

– Men ändå måste man säga att det ibland har blivit hysteri kring kloten. De gör mycket i dagens bowling men inte allt så det gäller att hitta en balans. Självklart gäller det också för spelaren att prestera, säger William, som haft stor nytta av en institution som inte fanns när Torsten Anderson och hans 60-talskompisar höll på, nämligen bowlinggymnasiet i Nässjö.

– Under min tid här har jag lärt mig mycket om många saker, bland annat taktik, klotkunskap och banläsning, konstaterar William.