Det hela började med att boende pÄ Erneborg hade önskemÄl om att fÄ sjunga.
â Det Ă€r ju bra för andningen och man blir glad av att fĂ„ göra saker tillsammans, sĂ€ger Birgitta Gunnarsson, medlem i PRO.
Vid ett elpiano stÄr en Àldre man vid namn Göran Nilsson och spelar gamla melodier. NÀstan alla kring bordet nynnar med och en liten gissningslek har satt igÄng.
â Ăr det ingen som kommer pĂ„ vad det hĂ€r Ă€r för melodi? frĂ„gar Göran.
â Jo, jag kĂ€nner igen den men jag kommer inte ihĂ„g vad den heter, svarar en av damerna.
â Noas Noa var det, berĂ€ttar Göran och börjar pĂ„ en ny melodi.
Nu nynnar alla med och det Àr en hÀrlig stÀmning i rummet.
â Det var Lördagsvalsen det, sĂ€ger nĂ„gon.
Rummet fylls av ytterligare nÄgra Àldre damer. "Egentligen satt jag och la pussel", sÀger en av dem.
Kören bestÄr för dagen av nio damer och en man i Äldrarna 80 till lÄngt över 90 Är. Fyra stycken kommer frÄn PRO och resten frÄn Erneborgs dagverksamhet och frÄn boendet pÄ Erneborg.
â Vi ska börja med "Dansen gĂ„r pĂ„ Svinnsta skĂ€r", sĂ€ger Birgitta Gunnarsson som driver sĂ„ngstunden framĂ„t. NĂ„gon körledare behövs inte.
Nu sjunger alla unisont och rösterna smÀlter samman med en unik samstÀmmighet och precision. Klangen Àr varm och det klingar livserfarenhet och ödmjukhet inför livet. Det hela Àr vackert och glatt och tonarterna Àr höga, alla verkar ha behÄllit sina sopranstÀmmor in i Älderdomen. Den enda mannen i kören sjunger av hjÀrtans fröjd. Man blir glad.
Flickan har blommor i hÄren, mÄnen strör silver i snÄren.
Aldrig förglömmer jag stunderna dÀr uppÄ Svinnsta skÀr.
â Ăr det för smĂ„tt, ser du texten? frĂ„gar en av damerna en annan.
â Ska vi ta Loppan nu?
â Ja, den kan jag i alla fall melodin pĂ„.
Jag har fÄtt en liten loppa i min sÀng, den har travat hela natten, ifrÄn Àndan upp till nacken, jag har fÄtt en liten loppa i min sÀng.
â Nu vart vi av med den loppan, den var seglivad, sĂ€ger en i kören och fikat rullas in av Ă sa Svensson, en av personalen pĂ„ Erneborg. En doft av nybryggt kaffe och hembakad sockerkaka med vaniljfyllning fyller rummet.
SÄngen varvas med fika, prat och skratt. Det Àr ingen tvekan om att sÄngerna vÀcker gamla minnen till liv.
â Jag minns nĂ€r jag var med i FRU, jag var 15 Ă„r, dĂ„ sjöng vi den dĂ€r, sĂ€ger en dam om en av sĂ„ngerna.
De skrattar och smÄpratar om ditten och datten mellan kaffeslurkarna. Jag passar pÄ att frÄga hur de tycker att det Àr att sjunga i kör.
â Det Ă€r jĂ€ttekul, den hĂ€r sammanhĂ„llningen som Ă€r, sĂ€ger Roland Petterson.
â Jag gĂ„r hit tre gĂ„nger i veckan pĂ„ dagverksamhet, jag bor sĂ„ nĂ€ra sĂ„ jag gĂ„r hit pĂ„ fem minuter. Jag skulle inte vilja bli av med de hĂ€r dagarna. Och sĂ„ Ă€r det ju trevlig personal ocksĂ„, sĂ€ger Gun Nilsson.
â SĂ„ngen ger glĂ€dje. Det Ă€r inte tĂ€nkt att vi frĂ„n PRO ska underhĂ„lla, vi ska sjunga tillsammans, sĂ€ger Birgitta och tar en slurk till av kaffet.
â Det Ă€r bra att de fĂ„r vara med i ett sammanhang. Nu deltar de i nĂ„got sjĂ€lva istĂ€llet för att bara lyssna pĂ„ andra, de fĂ„r ta del av den dĂ€r körkĂ€nslan. De Ă€r med i sjĂ€lva underhĂ„llningen. Tanken Ă€r inte att upptrĂ€da utan sjunga med varandra. Sen kanske man pĂ„ sikt kan göra nĂ„got roligt av det, sĂ€ger Ă sa Svensson.
Jag lÀmnar rummet med en varm kÀnsla i kroppen. TÀnk vad sÄng och musik kan göra för oss mÀnniskor. LÀnge leve musiken!