Det är ingenting jag är stolt över, snarare tvärtom, men efter en hård dag i kulturens högborg brukar jag på eftermiddagen unna mig att krascha 30-40 minuter i soffan, glida in och ut ur dvalan till tvivelaktig TV-underhållning i form av Lyxfällan, Hollywoodfruar (både svenska och andra går bra) eller A Place in the Sun. Av någon outgrundlig anledning verkar just dessa program alltid vara tillgängliga på någon kanal just när soffan kallar på mig.

Vad detta säger om mig vill jag väl egentligen helst inte veta. Jag kanske längtar efter att stå i ett köpcentrum och sälja mina prylar till underpris på loppis, jag kanske har en latent vilja att fylla mina läppar med enorma mängder silikon eller så vill jag bara glida runt på den spanska eller franska landsbygden på exklusiva husvisningar utan att aldrig någonsin på allvar tänkt att köpa ett enda hus. Jag vet inte men eftersom det på hemmafronten börjat gnölas lite över min eftermiddagsrutin finns all anledning att ta tag i detta. Att skärskåda sina böjelser och tillkortakommanden i offentlighetens ljus kan vara en väg till rening.

Så vad finns det som kan trigga mig i:

Lyxfällan – här får vi en rejäl dos spel och dobbel. Vi får enorma mängder chips, cigg och skräpmat. Här finns programledare som alltid tycker att ”det här är det sjukaste vi varit med om”. Något som senare i programmet kontras med att själva deltagarna är ”sjukt taggade” på att fixa en förändring. Dessutom erbjuds en rudimentär genomgång av hushållsekonomins ädla konst.

Holywoodfruar och andra housewifes – erbjuder en rejäl dos galenskap i dess renaste form. Vi får en inblick i vad för mycket fritid kan göra med människor. En insikt om att ingen fråga egentligen är för liten för ett rejält gräl och en genomgång av att inredning faktiskt kan se ut precis hur som helst.

A Place in the Sun – bjuder på överdådiga bostadslösningar i behagligt klimat men också insikten om att borta bra men hemma bäst. Ett hus i söderläge på den spanska solkusten med egen pool och altan står sig alltid slätt mot ett engelskt radhus med englasfönster och utan centralvärme oavsett hur stor den påstådda budgeten än är. Här får man också en intressant inblick i klassisk brittisk klädkod och en förståelse för kolonialismen i begreppet ”home away from home”.

Så många frågor men så få svar. Jag anar att jag möjligen söker både mer trygghet och drama i mitt liv och att jag har ett behov av att få mina fördomar bekräftade eller möjligen att få vältra mig i avundsjuka.

Kanske är det så enkelt att det är dags att pitcha en TV-idé om någon som får tala ut om sina ohälsosamma TV-vanor. Det skulle jag garanterat titta på under mina eftermiddagsstunder i soffan.