Det är knappast förvånande att läsa Jon Sjölanders debattartikel om att han vill att kommunens verksamhet ska inspireras av ett multinationellt storföretag som Ikea. Det är heller inte förvånande att han svänger sig med begrepp från Svenskt Näringslivs rapporter, långt ifrån vardagen för de allra flesta välfärdsarbetare. Sådär brukar det låta från nedskärningspolitiker. Innebörden i begrepp som förbättringsarbete, systematiskt kvalitetsarbete, förändringsarbete, ”ta nästa steg in i en modern processorienterad organisation”, ”nolltolerans mot dålig kvalitet” är nästan uteslutande att färre ska göra mer, att välfärdsarbetarna ska belastas med att de inte räcker till och att nedskärningspolitiken ska fortsätta i ett högre tempo.
Det är inte sådant som kommer att göra så att fler äldre känner trygghet och värme i omsorgen, det är inte dessa ord som kommer leda till att fler barn och unga undgår kriminalitet och kan lämna skolan som trygga medborgare. Människorna i omsorgen, barnen i förskolan och ungdomarna i skolan vill bli bemötta av människor som har tid för dem, som orkar och som ser dem och deras behov. För det krävs helt andra tag, det krävs omprioriteringar i kommunens budget så att arbetarna i välfärden blir fler och värderas högre.
Skippa näringslivstugget, Sjölander! Invånarna i Västerviks kommun är inga platta paket, de är människor med behov och med rätt till omsorg och trygghet.