Manifestation mot Sexuella övergrepp och trakasserier

Västervik I lördags deltog jag i en manifestation mot Sexuella övergrepp och trakasserier på stora torget i Västervik. Den här gången var det Socialisterna som var arrangör och man hade bjudit in alla som vill att delta och givetvis också politiska partier. Lite förvirring uppstod dock när jag i tidningen läste att man hade bjudit in det politiska partierna då jag kunde konstatera att vi Moderater inte fått inbjudan. Dock väldigt enkelt att lösa genom att direkt kontakta arrangören för att konstatera att man hade blivit felciterade och att vem som helst var välkommen. 

Nåväl, jag min sambo och en av mina döttrar bestämde oss att delta då detta är en otroligt viktig fråga som alltid förtjänar att lyftas i det offentliga. Detta oavsett vem som arrangerar manifestationen. Frågan får nämligen inte bli politisk och där med tappa den fokus som den förtjänar och kräver för att motverka denna allvarliga negativa trend i samhället. Många partier använder offren, den negativa trenden samt orsakerna i dessa frågor som ett slagträ i debatten för att skapa fördel för sin egen politiska agenda. Detta är fel och gynnar ingen och definitivt inte de unga tjejer och kvinnor som dagligen blir utsatta. 

 

Här är mitt tal som jag höll i lördags:

Sverige och Västervik  ska ha nolltolerans mot alla former av sexuella övergrepp och trakasserier! Sexuella brott och sexuellt ofredande är något som aldrig någonsin får accepteras eller ignoreras i vårt samhället. Vi ser tyvärr idag en trend som är mycket oroväckande och negativ med ökade anmälningar som vittnar om att vi har ett samhälle som inte längre är tryggt. 

Jag har själv två döttrar som nu växer upp i detta samhälle och jag vill inte att dom någonsin ska få uppleva en sexuell kränkning av något slag eller växa upp i ett samhälle där sexuella kränkningar har blivit accepterat som normala företeelser.  

Metoo-rörelsen som säkert inte undgått någon, visade tyvärr på att sexuella kränkningar är vanligare än vi tror och att det låtit sig tillåtas i det tysta. Det är därför så otroligt viktigt att vi tar varje tillfälle att lyfta dessa frågor och därför vill jag passa på att tacka arrangören för att ni har ordnat den här manifestation. 

Vi som är politiker måste nu enas om hur vi kan bidra till att vända den negativa trenden, och då menar jag också att vi måste enas om orsak och verkan. Det här får absolut inte bli en politisk prestigefråga där våra unga tjejer och kvinnor blir slagträ i debatten kring orsak eller lösning, och där man vrider orsaken till fördel för sin egen politiska agenda i syfte att profilera sig inför väljarna. Eller att kanske försöka skylla på den förra regeringen eller regeringar innan det. Det hjälper inte de som utsätts för detta hemska brott. 

Nej...Då riskerar frågan istället att tappa den fokus som det kommer att krävas för att vi tillsammans ska finna lösningar för att motverka och vända denna trend och att skapa ett samhälle som är rättssäkert, tryggt och där goda värderingar och hög moral vägleder oss rätt.

Det finns sannolikt många orsaker till den negativa trend som vi upplever idag. Förmodligen lika många som det finns tyckare...

Någon menar att det beror på att fler nu vågar anmäla brottet eller att våra lagar och straff är allt för svaga. En del hävdar att skolan eller polisen inte har rätt resurser eller arbetar rätt med frågorna, eller hur vi föräldrar curlar våra barn och inte sätter mer foten när vi hör eller ser vad som sker, 

Andra menar att det är internet som är en orsak med alla olika sidor, forum, appar och olika former av sociala media där informationen flödar fritt utan någon större kontroll. Och någon menar givetvis att det enbart beror på den ökande invandringen vi haft de senaste åren.

Jag tror inte att det går att peka på någon enskild  orsak utan detta beror med all säkerhet på flera faktorer men oavsett orsak är det nu mycket viktigt att vi får fram saklig och grundad fakta som kan öka förståelsen och där med också öka möjligheten att sätta in rätt åtgärder som också ger bäst effekt. 

Sen måste vi vara beredda att samarbeta brett  i det här frågorna. Eftersom orsakerna och lösningarna är många kan det inte heller falla på någon enskild ta ansvar för att lösa problemen.  Staten, kommun, våra organisationer och föreningar, medborgaren och politiker måste samarbeta och vara överens och Nyckeln till framgång blir att vi tillsammans bestämmer oss för att det är nolltolerans som gäller och att vi sätter in en mängd överenskomna olika åtgärder för att sätta stopp för dessa brott. 

Vi måste dock påminna oss om att inte helt förlita oss på att systemen ska lösa detta utan att det är vi människor som bestämmer hur vårt samhälle ska vara. Det viktigaste är trots allt att vi människor som tillsammans bygger vårt samhälle aldrig någonsin accepterar dessa brott som en normal företeelse utan istället sätter ner foten, visar civilkurage och säger nej när vi ser att det här sker.

Tack!

Svar till Leif Svensson (V) gällande kärnkraft

Västervik Leif Svensson(V) har svarat på min debattartikel, om att Sverige förtjänar en ny folkomröstning om kärnkraft. Leif inleder med att problematisera demokratin för att sedan förklara vikten av att ta med sig historien i kommande beslut. Avslutningsvis hänvisar Leif till till Angelika Merkel och Tysklands försök att avskaffa kärnkraft till förmån för vindkraft samt hänvisa till olika katastrofer där kärnkraften skulle vara orsaken.

När det gäller demokrati och folkomröstning så är det kanske inte Vänsterpartiets starkaste gren historiskt och ideologiskt. Att låta människan bestämma inriktningar för det samhälle man lever i är för mig en självklarhet, speciellt i frågor som är tvärpolitiska och som visar sig dela partiers och väljares olika ståndpunkter. Kärnkraften är just en sådan fråga men framförallt vilar många beslut på en omröstning som gjordes för drygt 40 år och som dessutom betydde att man valde mellan tre nej-alternativ. Mycket har hänt sedan dess och precis som Leif påpekar måste vi se utvecklingen historiskt för att fatta rätt beslut. Förutsättningarna sedan 1980 års folkomröstning har förändrats drastiskt inte minst de senaste 10 åren av forskning, teknisk utveckling, samhälle och miljö. Behovet av reglerbar fossilfri energi kommer att öka i takt med att fler sektorer elektrifieras. Det är dags att vår generation får ta ny ställning till hur vi ska klara ut våra samhälls- och energiproblem på bästa sätt. Jag är dessutom säker på att man kan lita på oss medborgare när det gäller att förstå problematiken och att fatta ett klokt beslut.

När det gäller Tysklands omställning till vindkraft, kan man konstatera att det legat för stort fokus, tyngd och tro på vindkraft och för lite på total miljönytta. Tyskland, som i debatten framhålls som ett föredöme på grund av sin snabba utbyggnad av förnybar energi, utgör på flera sätt en bra illustration av problematiken. ”Energie­wende”, som omställningen kallas på tyska, har inneburit att mängden vindkraft nästan tredubblats på tolv år. Problemet är att sol- och vindkraft är intermittenta kraftkällor, det vill säga produktionen varierar kraftigt över tid. Båda energislagen producerar el när möjligheten finns, inte när den efterfrågas. Tyskland har istället för att fasa ut brunkolet låtit utbyggnaden av vindkraft och solel ersätta kärnkraften. Mellan åren 2004 och 2017 minskade mängden el från kärn­kraft från 167 till 76 TWh. Under samma period minskade även mängden el från kol­kraft, men bara från 299 till 242 TWh.  Detta har varit ett gigantiskt misstag från klimatsynpunkt. Om Tyskland i stället behållit sin kärnkraft och använt den förnybara utbyggnaden till att ersätta kol­kraften hade mängden kol­krafts­el kunnat minska med ytterligare 91 TWh vilket motsvarar 63 miljoner ton koldioxid. Det är mer koldioxid än vad Sverige släpper ut totalt varje år! 

Leif refererar också till Katastrofen i Fukushima, Japan. Fukushima används ofta som avskräckande exempel av kärn­krafts­mot­ståndare.  Olyckan inträffade i och med en stor jordbävning som i sig drog igång en tsunami. 18 500 människor dog tragiskt men inte en enda person dog av den efterföljande härdsmältan som startade på grund av jordbävningen. Det har också visat sig att evakueringen av området var onödig, eftersom risken för att utsättas för farlig strålning till och med vid kärnkraftverket var låg. Japans värsta naturkatastrof genom tiderna skördade många liv och ödelade stora delar av de hårdast drabbade regionerna. Men att kärn­kraften ens diskuteras som en central del av denna katastrof är att förvanska den historiska beskrivningen.

 

Jon Sjölander

Moderaterna

 

Dags för ny folkomröstning om kärnkraft!

Västervik Folkomröstning om kärnkraften i Sverige hölls den 23 mars 1980. Omröstningen gällde tre förslag som kallades Linje 1, Linje 2 och Linje 3. De olika linjerna motsvarade olika partigruppers syn, men alla innebar egentligen avveckling av kärnkraften, Linje 3 i snabb takt, de övriga senast då existerande eller under byggnad varande reaktorer tjänat ut. Linje 2 som företräddes av Socialdemokraterna och Folkpartiet, fick flest röster. Det innebar att vi beslutade om:
- En successiv avveckling i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft.
- Ett offentligt ägande där Kärnkraftverk och andra framtida anläggningar för produktion av elektrisk kraft av betydelse skall ägas av stat och kommun.
- Att energihushållningen bedrivs kraftfullt och stimuleras ytterligare. De svagaste grupperna i samhället skyddas.
Jag var 4 år gammal när folkomröstningen genomfördes och var av den anledningen inte speciellt insatt eller intresserad av beslutet. Idag drygt 40 år senare är jag en samhällsintresserad, engagerad medborgare och politiker i Västerviks kommun, som försöker förstå hur vi på bästa sätt ska klara av de utmaningar vi har för att skapa ett hållbart samhälle. Beslutet som det svenska folket tog år 1980 är egentligen inte så mycket att fundera över. Vi kan konstatera att beslutet togs utifrån det man visste då och de fakta som fanns presenterad. Men på 40 år har det hänt otroligt mycket och de generationer som röstade 1980 och fortfarande lever idag, kan med all säkerhet vittna om hur snabbt utvecklingen har skett fram till idag. Vi kan också konstatera hur den allt snabbare utvecklingen och forskningen förändrar förutsättningarna för oss och därmed också de synsätt och den faktagrund som vi använder oss av när vi tar ställning i våra beslut och allmänt tyckande. Tillgången till information har också gjort att vi på ett mycket effektivare sätt kan ta del av flera olika sorters fakta och infallsvinklar, både när det gäller positiv och negativ utveckling men också genom tillgång till data förstå kortsiktiga och långsiktiga konsekvenser. Det stora problemet är att vi idag fortfarande lutar oss mot det beslut som togs i folkomröstningen år 1980 och som dessutom betydde att det svenska folket hade att välja mellan 3 olika ”Nej till Kärnkraft”. Idag ser vi hur utvecklingen driver fram behovet av en hållbar och säkrare samt stabilare elförsörjning. Sveriges konkurrenskraft och välfärd förutsätter god elförsörjning. Vår vardag är helt beroende av el och samhällskritiska system får allvarliga problem vid längre avbrott. Dessutom är en omfattande elektrifiering av industri och transporter helt avgörande för klimatomställningen. I dag står kärnkraften för 40 procent av den svenska elproduktionen. Tillsammans med vattenkraft innebär kärnkraften att vårt elsystem har betydligt lägre klimatpåverkan än fossildrivna länder. Kärnkraften spelar alltså en central roll för svensk fossilfri elförsörjning. FN:s klimatpanel pekar ut kärnkraft som en viktig del av klimatproblemens lösning och för att nå de globala klimatmålen måste kärnkraften i världen öka med mellan 90 och 200 procent. Det gäller även här, om Sverige ska klara av att möta klimatutmaningarna behövs utbyggd kärnkraft.
Frågan om hållbarhet och om kärnkraft är en tvärpolitisk fråga som förtjänar en ny folkomröstning där alternativen ja och nej bör vara valbara och där vi medborgare får göra val utifrån dagens fakta och framtidens visioner. Att göra frågan om kärnkraft till en partifråga inte demokratiskt!
Jon Sjölander
Moderaterna
Västerviks kommun

Skapa nya ytor för idrott och folkhälsa

Västervik I går lämnade jag in en motion till kommunen där jag vill undersöka möjligheten att tillskapa nya ytor för idrott och folkhälsa.

Vi kan konstatera att kommunens idrottsföreningar men också medborgare, främst inom bollsport såsom innebandy, handboll, fotboll, pingis, volleyboll med flera just nu upplever att det är svårt med tillgängligheten och att boka tider i kommunens idrottshallar. Det innebär att det tyvärr begränsar våra föreningar och ungdomar att utvecklas. Konsekvensen av bristen på aktivitetsytor och bokningsbara tider blir att våra ungdomar kan tvingas träna väldigt sent på kvällarna vilket i sig kan påverka deras skolgång.

Förutom begränsade möjligheter för varje enskild förening och medborgare att boka halltider, är förutsättningarna för att arrangera större turneringar och tävlingar också begränsade. Föreningarna begränsas därmed i möjligheten att förbättra sin ekonomi då turneringar och större tävlingar kan ge extra tillökning i föreningskassan som indirekt betyder större möjlighet att utvecklas. I ett optimalt läge kan vi skapa ett kluster av verksamheter och företag som har gemensamma intressen inom idrott och folkhälsa vilket givetvis skulle kunna innebära att föreningarna och företag kan samarbeta för att utvecklas och skapa synergier både ekonomiskt och kvalitetsmässigt. Även gymnastikföreningen har under de senaste åren utvecklats och är nu i ett läge där de är i behov av en större lokal för att ta nästa steg i utvecklingen och för att kunna utöva mer avancerad gymnastik. I dagsläget får de åka till Kalmar och Norrköping för att utöva den mer avancerade träning.
I ett större perspektiv påverkar det kommunens medborgare till en bättre folkhälsa. Det påverkar också kommunens attraktivitet och begränsar möjligheten till ökad tillväxt både ekonomiskt och befolkningsmässigt.
Samtidigt kan vi konstatera att vi just nu går in i en tuffare period ekonomiskt med lågkonjunktur i Sverige och Europa. Kommunens ekonomi kommer att påfrestas, så extra fokus och prioritering måste ligga på att säkerställa att välfärden i första hand upprätthålls.
I beslutad budget finns pengar avsatta att bygga en ny idrottshall men frågan som bör ställas är: Finns det alternativ? Finns det idag fastigheter som skulle kunna användas till att tillfredsställa våra idrottsföreningars behov och samtidigt skapa förutsättning för utveckling samt god ekonomisk hushållning och effektivitet?

Jag bjöd därför in pressen till Welux för att visa på möjligheterna att bygga upp verksamheter i befintliga fabrikslokaler där man dessutom skapar samarbeten som ökar nyttan för alla. På Welux finns det ytor för upp till 3 innebandy/handbollsplaner som även skulle kunna inrymmmas andra idrotter som t.ex. gymnastik och pingis m.m. Det finns ytterligare goda exempel där Tjust Rehab och kläterklubben har hyrt in sig i Tjust Fastigheters lokalre på Mullskopan. 

Möjligheterna är många och vi kan ganska enklelt skapa nytta utan att sätta spaden i backen.

En satsning utan önskad effekt

Västervik

”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket” (Gustav Möller)

Det borde vara vår plikt som politiker att i konsekvens med detta citat alltid fundera kring hur det kan komma sig att så många verksamheter inom den kommunala sektorn kostar mer, samtidigt som de oftast inte levererar bättre eller i värsta fall med sämre kvalitet. 

Det finns politiker och tjänstemän i vår kommun som tänker smart och effektivt när det gäller att förvalta våra skattemedel för att få ut mest kvalitet och nytta för pengarna, men tyvärr ser vi allt fler fall där politiken genom sina beslut, driver kostnader som inte medför effekt eller mervärde för medborgaren. 

Oansvarigt ledarskap brukar det kallas, men det beror givetvis inte enbart på ledarskapet. Bakom många beslut står givetvis partier med sina ideologier när man tar sitt beslut i kommunfullmäktige. Vi kan också se att flera beslut kommer av populism eller genom taktik för att till exempel få igenom sin egen budget, såsom i Västerviks kommun där det är minoritetsstyre (S, C och MP). 

I ett minoritetsstyre är det vanligt att förhandla in andra partiers förslag för att samla majoritet för sin budget. Dessvärre sker det ofta med makten som drivkraft framför effektivitet och nytta, vilket resulterar i att kostsamma och icke faktagrundade effektlösa förslag släpps igenom. 

Den 25 november ska kommunfullmäktige sammanträda och i en del av ärendena kan vi se tendenser till populism eller oansvarigt icke faktagrundade förslag till beslut. Det ena gäller en motion om att halvera kulturskolans avgifter från 720 kronor till 360 kronor. Motionen är skriven av SD men en halvering av avgifterna har redan beslutats av de styrande (S+C+MP) med stöd av V och L. 

Idén med att halvera avgifterna kommer från Vänsterpartiet och är givetvis en ideologisk grundfråga för dem.  Problemet med förslaget från SD och V är att det inte ger önskad effekt. Kulturskolan har idag köer till sina utbildningar och en halvering av avgiften innebär att fler kommer att stå i kö. Rätt satsning hade varit att kulturskolan får använda, de i budget beslutade pengarna (400 000 kr/år) för att höja kvalitén och tillgängligheten. Inte som i V:s förslag eller SD:s motion detaljstyra hur pengarna ska användas. 

Förslaget kvalificerar sig på grund av sin utformning, in som det vi brukar kalla ”plakatpolitik”, det vill säga, populistisk retorik och missnöjespolitik.

Vår kommun behöver istället jobba med sakliga och grundade förslag där vi tydligt kan se för- och nackdelar mellan olika förslag samt det viktigaste av allt, se effekterna som det ger vid ett genomförande. 

Bättre kan vi!

 

Dags att ta av skygglapparna, Larsson!

Västervik Den socialdemokratiska debattekniken är sig lik. När samhället ser problemen tydligt, sätter man på sig skygglapparna och försöker istället flytta fokus från frågan. 

Pontus Larsson (S) är inte unik på något sätt när han i sin debattartikel försöker beskylla oss för att inte anmäla den oro som uppstått efter att Komvux och SFI har flyttat in på gymnasiet. Genom att hänvisa till lagparagrafer och sedan avsluta med att skriva under med akademisk titel, ”Rektor emeritus”, hoppas han nu att frågan istället ska handla om oss politiker. Detta är att vilseleda medborgarna i en fråga som förtjänar största möjliga fokus på kärnfrågan.

Vi kan direkt göra Pontus Larsson besviken och meddela att den här frågan ska och kommer framöver handla om arbetsmiljön för elever och personal på Västerviks gymnasium och vi kommer inte att ducka för problemen! Det trodde vi stod klart i och med vårt ställningstagande i den senaste debatten då motionen om att inte flytta Komvux och SFI avslogs med liten marginal av de styrande partierna (S+C+MP) med stöd av V och L. Möjligen finns det en poäng i det Pontus Larsson säger med att detta borde anmälas av skolan och frågan man då givetvis ställer sig är varför detta inte är gjort?

Det är dock mycket allvarligt och sorgligt att läsa hur en politiker och före detta rektor inte tar de varningssignaler som kommit från både tjänstemän via den nu mera kända riskanalysen, men också från de fackliga organisationerna på allvar. 

Vidare blir det än mer märkligt när Pontus Larsson försöker få läsarna att tro att vi skulle undanhålla informationen när vi står öppet och rakryggade i talarstolen och berättar om de upplevelser och signaler vi får in. Pontus Larsson borde istället rikta frågan till Marcus Fridlund (S), ordförande i barn- och utbildningsnämnden, som inte valde att redovisa resultatet av den riskanalys som genomfördes av ledande tjänstemän i början av året, och som visade på allvarliga risker och konsekvenser i och med flytten av Komvux och SFI. 

Denna analys fick ordförande redovisad i februari år 2019 men valde då att inte vidareförmedla informationen till sina övriga kollegor i barn- och utbildningsnämnden. Först efter att vi av en tillfällighet, ett par månader efter det att analysen genomfördes, hade fått kännedom om den och valde att publicera den för allmänheten kom det fram att ordförande kände till läget. 

Under tiden kommer vi fortsätta att kämpa för en trygg och säker arbetsmiljö för våra elever och personal, utan några skygglappar för ögonen. 

Hej och välkomna till min blogg! Jag heter Jon Sjölander, är 41 år och bor här i Västervik tillsammans med Min sambo Elin och mina två döttrar Nellie och Klara. Genom den här bloggen vill jag ge er läsare insyn i mitt politiska liv som gruppledare för moderaterna och ledamot i kommunstyrelsen. Men jag vill också ge er insyn i mitt privata liv. Som ni säkert förstår handlar detta om att jag vill bygga ett förtroende mellan dig som läsare och mig som politiker. Man lever som man lär brukar man säga och det är för mig en av de viktigaste delarna hos en politiker när man söker stöd hos sina medborgare och väljare. Man kan helt enkelt inte säga en sak och sen göra tvärtom det bygger inget förtroende. Som ni säkert förstår är politik en stor del av mitt liv och det blir inte mindre av det då även min sambo Elin har ett stort engagemang i det politiska arbetet. Tack och lov tillhör vi samma parti. Hoppas ni får en trevlig läsning!

Bloggar

Sport

Politikerbloggar