Rikard Ekholm

Doktorn rapporterar

Läkarstudent. Journalist. Filosofie doktor i estetik.

SvD:s ubåtsartikel oroar

Eftersom jag på Twitter följer ett antal personer verksamma inom Försvarsmakten blev det snabbt tydligt att Svenska Dagbladets artikel publicerad på nätet i gårkväll om ubåtshändelserna 2014 i Stockholms skärgård uppfattades som kontroversiell. Minst sagt.

I SvD:s artikel Hetaste ubåtsbeviset var signal till SMHI:s boj, skriven av försvarsreporter Jonas Gummesson, presenteras ett potentiellt sakförhållande kring en påstådd observation som, enligt artikeln, först ska ha åtnjutit stor uppmärksamhet och tyngd inom Försvarsmakten, men som senare avfärdats, ty det visade sig, enligt artikeln, att just den observationen inte härörde från främmande makts ubåt utan från en boj tillhörande SMHI.

Snopet för Försvarsmakten, skulle man kunna säga: Signal från väderboj misstas för ubåt. Det är väl en nyhet i sig.

---

I artikeln redovisas vidare var bojen befann sig, att den varit trasig och att en signal sändes ut under arbetet med bojen. Det är då denna signal, som Försvarsmakten under ett skede under underrättelseoperationen Örnen, ska ha uppfattats komma från en ubåt från främmande makt.

Vidare ska dåvarande ÖB under en period ha betonat hur central just denna observation var för att Försvarsmakten kunde konstatera att det rörde sig om främmande makts undervattensverksamhet.

---

Nå? Vad handlar då detta om och hur är reaktionerna? Har Försvarsmakten gjort bort sig totalt och till och med lurat svenska folket? Eller har SvD skrivit en artikel med dunkla motiv?

---

Först måste man konstatera att hur det än ligger till med bojen och uppgifterna som presenteras kring den så vet vi inte så mycket. Inte att just beskrivningen av bojen inte är tydlig. Men sakförhållandet är kvalificerat hemligt och således ligger det bortom insyn. Att Gummesson kan skriva om det beror på att någon/några med förmodat verklig insyn har läckt uppgifterna till honom eller så är uppgifterna inte sanna, de kommer från annat håll och är fabricerade. Vi får anta att SvD har, så långt det går, säkerställt att uppgifterna är sanna.

Inte med det sagt att kvalificerat hemliga uppgifter ska rapas ut i etern hursomhelst. Röjandet av hemliga uppgifter kan bedömas som spioneri.

---

En kort personlig reflektion. Jag har rapporten från operation Örnen eller den i folkmun så kallade ubåtsjakten från 2014. Det är bara det att den är ordentligt maskad eftersom innehållet bedöms innehålla uppgifter av synnerlig betydelse för rikets säkerhet.

Jag vill läsa rapporten, men jag får erkänna att det för min del inte handlar om "need to know" utan "nice to know", även om jag i mina bästa stunder tycker mig angränsa till det första: Klart jag vill förmedla hemliga bevis som för svenska folket kan visa att främmande makts ubåtar har varit här. Svenskarna behöver sanningen, och främmande makts ubåtar är inte bara "trevligt info".

---

Men har de varit det då? Var främmande makt här 2014 och kränkte nationens inre vatten? Enligt SvD:s artikel kan man förledas att tro att så absolut inte var fallet. I ingressen till artikeln står det nämligen så här: "Den 'bekräftade ubåten' från jakten i Stockholms skärgård 2014 var ingen ubåt – utan en ljudsignal till SMHI:s havsboj i Östersjön."

---

Visst kan man nu tro att jasså nähä det var ingen ubåt?

---

I artikelns sista stycken beskrivs sedan Försvarsmaktens slutsats om händelserna under operation Örnen. Försvarsmaktens slutsats, trots att den beskrivna SMHI-bojen har strykts ur bevislistan, är: "det är ställt utom allt rimligt tvivel att svenskt inre vatten kränktes i Stockholms skärgård i oktober 2014." En rad andra observationer från Försvarsmakten, privatpersoner och SÄPO ligger till grund för slutsatsen.

Men SvD misstänkliggör denna slutsats genom artikelns avslutande citat: "Man kan inte slå ihop flera observationer och få fram ett högre värde, man måste titta på var och en för sig och här finns det nu inget på den högsta nivån, det är ett rent konstaterade, säger en person med insyn i materialet."

Det är klart att många frågar sig vem denne person med insyn i materialet är. Hur kan denne vara så säker på sin sak?

Här kan man återigen betona att innehållet i rapporten där 21 observationer ligger till grund för Försvarsmaktens slutsats är kvalificerat hemlig, den högsta säkerhetsskyddsklassen på en skala mellan 1 och 4 utifrån vilken skada för Sveriges säkerhet som kan uppstå om uppgifterna röjs.

Meddelarfriheten, en av de friheter journalister känner särskild vurm inför, är dock inte helt okomplicerad i fall som rör rikets säkerhet.

---

Har Försvarsmakten verkligen mörkat att de misstog bojsignalen för en ubåt?

Så här skrev Försvarsmakten redan 23 september 2015: "Den observation som i höstas hade den högsta konfidensgraden har omvärderats. Här har det tillkommit ny information som gör att just denna observation har en annan förklaring, och den har därför inte ingått i underlaget för den samlade värderingen. Det oaktat kvarstår bedömningen genom analysen att det är ställt utom allt rimligt tvivel att svenskt inre vatten kränkts."

De nämner inte en boj, men de är tydliga med att observationen "i höstas" som sådan inte längre ingår i bedömningsunderlaget. Likväl: Inre vatten har kränkts, det är ställt utom allt rimligt tvivel.

Läs DN:s försvarsreporter Mikael Holmströms kommentar av uppgifterna i SvD.

---

Försvarsmakten gör bedömningen att uppgifterna i den rapport där de 21 observationerna redovisas är uppgifter av synnerlig betydelse för rikets säkerhet och uppgifterna kan antas störa Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på annat sätt skada landet om de röjs.

Någon bedömning av det går inte att göra av uppenbara skäl.

Men nog är det lätt att tänka att om FM/regeringskansliet öppet, redigt och klart redovisade t ex de bottenspår som det talats om här och visade upp dem, berättade om sammanhanget, vilka länder som kan lämna sådana spår med mera, etcetera, så skulle svenska folket förstå saken bättre och en del frågetecken skulle skingras.

---

Så till de starka reaktionerna. Vad tycker personer inom Försvarsmakten om SvD:s artikel?

Genomgående är man kritisk, skulle jag säga, vilket också ett belysande inlägg från Niklas Wiklund vittnar om som rubricerats "Desinformation!"

Jag återger här inläggets inledning: "SvD formulerar artikelrubrik och ingress på ett sätt som av en icke insatt läsare, inte kan tolkas på annat sätt än att allting var fel, att det inte existerade någon främmande undervattensverksamhet överhuvudtaget under oktober månad 2014. Detta är en helt felaktig slutsats. Än värre är det att i princip alla övriga mediakanaler köper rapporteringen helt okritiskt."

Inlägget diskuterar inte Örnen -- utan SvD:s artikel och hur innehållet i den har förflyttat sig och transformerat till Sveriges television, Sveriges radio samt Expressen.

Slutsatsen är att Wiklund ställer sig starkt kritisk till mediekanalernas oförmåga att vara källkritiska.

Det är lätt att hålla med honom

---

Det kan här tilläggas att både Sveriges radio och Sveriges television har särskilda uppgifter vid krig. Befolkningen ska kunna vända sig till dessa mediekanaler och känna förtroende och visshet om att här kommer faktagranskade uppgifter som är sanna, relevanta och av stort allmänt intresse.

Den reaktion på "Försvarstwitter" som jag därför hajade till mest inför och också kände sympati inför var denna:

"I händelse av krisläge. Stäng genast av svt."

Det är klart att jag vill sträcka ut en hand och säga nej, så illa är det inte!

Men är det inte det? En sådan bild av statsradion och statstelevisionen kan vi inte ha. Med andra ord: De behöver bli bättre. Mycket bättre.

Bloggen stängs!

Toppenkul har det varit Jag nåddes i går av beskedet att VT:s externa bloggar (eller vad nu kallas) ska stängas ned. VT går åt ett annat håll. Min blogg och de andra kommer inte att vara kvar.

Tråkigt, tycker jag, då det har varit roligt att skriva om läkarstudierna från Sundsvalls sjukhus och lite extra tråkigt känns det i och med att jag har cirka 120 dagar kvar på utbildningen. Det hade varit roligt att få ta bloggen hela vägen fram till examen, så att säga.

Jag har ju också skrivit om andra saker och lagt en viss tyngd på säkerhets- och försvarspolitik. Ämnen som återigen blivit aktuella för gemene man, även om medierapporteringen ofta haltar generellt. En del kultur i form av några recensioner och betraktelser har det även blivit.

---

I början skickade VT (eller koncernen) statistik på hur många som läste bloggen. Läsarna varierade rätt stort, men senaste åren har jag ingen information därom.

Men jag har sett att några texter som jag har skrivit har delats på twitter och där rönt en viss uppmärksamhet, något som känts roligt.

Jag intervjuade en fd underättelseofficer om en rysk övning, vilket nådde många läsare. LÄS HÄR. Jag skrev även om SvD:s rapportering av Operation Örnen 2014 och även den delades flitigt. LÄS HÄR.

---

Jag skrev också något som nog får betecknas som en nyhet, när jag intervjuade polisen Lisa Koblanck om prover som visade på knarkpåverkade på en strandfest i Västervik. LÄS HÄR. Att jag skrev en nyhet blev väl inte helt populärt från VT:s sida, men så var det i alla fall, och tidningen skrev sedan om saken för egen räkning. Anledningen till att jag kom i kontakt med LK var att jag såg hennes twitteruppdatering om saken. Twitter är för övrigt en mycket god ingång för tips såväl lokalt som nationellt.

---

Jag ska passa på att tacka chefredaktör Christoffer Nielsen för möjligheten att ha bloggen på VT.se. Det har varit väldigt roligt och eftersom jag är en skrivande person har det varit ett bra (men ibland lite väl tidsödande sätt) att tänka på annat än läkarstudierna.

Jag dyker nog upp någon annanstans som skribent framöver då det är svårt att släppa skrivandet.

---

Här är mina två första texter jag skrev på bloggen som gav en viss ingång till mitt studieval, att börja läsa till läkare "på gamla dar".

Första.

Andra.

---

Kort sagt: Det har varit toppenkul att ha bloggen -- tack för mig!

Termin 11: On it's way!

Likt en rymdraket tillsynes evigt resande till främmande planeter -- så har det nog lite känts ibland att gå Läkarprogrammet för mig.

Till slut är raketen på väg tillbaka mot jorden. Jag är med andra ord inne på T11, den sista terminen på den här fem och halvt år långa utbildningen.

Det är en lätt svindlande känsla -- och jag kan nästan inte vänta på att få börja arbeta som läkare.

Men först ska terminen som innehåller framförallt gynekologi, obstretrik och pediatrik genomföras.

---

Introduktionsveckan (förra veckan) betades av i raskt tempo och jag gjorde min första gynundersökning på tisdagen och tränade barn-HLR på onsdagen. Ständigt nya utmaningar. Övning. Teori. Övning. Teori.

Vecka 2 (nu) innehåller barn och ungdomspsykiatri, ett ämne som intresserar mig, men som är knepigt och känsligt.

Hej och hå. Full fart. Etc. Med mera. Och så vidare.

---

Sundsvall är sig likt, men onekligen är vintern även här i Västernorrland riktigt mild. Lite slask ena dagen, lite knagglig is på gångvägen den andra.

Just nu pågår i mig en slags omställning, kan man väl säga, från den fria "forskningen" med examensarbetet under T10 mot lunken på kliniken och kvällsstudierna.

På måndag är det jag och studentkollega som står i givakt på förlossningen, redo att hjälpa till/assistera/observera ett barns födelse. Livet på läkarprogrammet i ett nötskal.

De fria jägarförbanden - få berättar

Det fria kriget I april 1992 kunde Dagens Nyheter med text och bild berätta om hemliga sabotageförband under andra världskriget som fram tills dess mycket få hade hört något om. Artikeln med rubriken "Svensk gerilla under kriget - nya fakta avslöjar kommandogrupperna" var en stor överraskning - men vad hände med informationen sedan? Inte mycket. Svenska specialförband då och nu omgärdas av stort hemlighetsmakeri. Artikeln i DN skriven av Carin Stenström rekommenderas och den nås genom DN Arkiv tillgängligt för prenumeranter.

---

De som i texten kallas en hemlig svensk gerilla, eller mer formellt "de fria jägarna" utbildades mitt under andra världskriget bland annat för att genomgöra sabotage och likvidering av fientliga nyckelpersoner. Utbildningen var svår men angelägen givet att Sverige befanns sig på randen till krig. Planen var att dessa fria jägarförband skulle finnas som lokalförsvarsförband och fältförband.

---

Det som gör artikeln särskilt intressant är att en av de som tjänstgjorde inom organisationen kommer till tals, Halvar Danils (bosatt i Åtvidaberg då, men numera avliden). Han blev 1944 utsedd att utbilda dessa jägarplutoner inom milo IV (ett specifikt militärdistrikt). Mellan åren 1944-47 ska Danils ha utbildat en stab och sex fria jägarplutoner. Förbanden utbildades med andra ord även efter krigsslutet.

Utbildningen ska ha genomförts i Malexander i Östergötland.

Halvar Danils berättar att det största problemet var att hitta lämpliga soldater, då de fysiska och mentala påfrestningarna vida översteg normal soldattjänstgöring.

---

Halvar Danils berättar också att verksamheten byggdes upp i nära samarbete med västländerna och här nämns särskilt OSS (föregångare till CIA). Danils konstaterar:

"Vi hade anmärkningsvärt större och bättre resurser än försvaret i övrigt."

Sedan dras ytterligare paralleller mellan Sveriges samarbete med väst under andra världskriget och därefter, trots att Sveriges officiella hållning (i alla fall gentemot svenska folket) var att landet var alliansfritt i fred och neutrala i krig.

---

Men mycket lite fördjupning kring dessa fria jägare (som en slags föregångare till nuvarande Särskilda Operationsgruppen SOG) och samarbetet med västländer har efter artikeln nått svensk dagspress.

1996 publicerar Göteborgs-Posten artikeln "Jag var med i Sveriges hemliga gerilla - 50 år efter kriget bryter Johansson tystnaden" där ytterligare en "fri jägare", Allan Johansson, berättar hur han lärde sig att, som det beskrivs i artikeln: "sabotera, mörda och kidnappa."

Johansson utbildades i Bohuslän och Dalsland och även i det här fallet beskrivs utbildningen som synnerligen tuff. Målet var att operera bakom fiendens linjer. Jag citerar ett stycke som visar hur en övning kunde se ut (beskriven av Johansson):

"Jag tillhörde grupp Håkansson. Vår chef, Håkansson, var kapten på I15 i Borås och hade hand om utbildningen. Vi var sex plutoner, cirka 150 man. Förläggningen i Smeberg låg knappt en mil från norska gränsen. Slutövningen var stenhård. Soldaterna tog sig till fots genom skogarna, över de frusna sjöarna från Smeberg till Bäckefors i Dalsland. Det tog sex dagar.
Soldaterna rörde sig i känsliga trakter. Bara några mil bort fanns tyskarna i det ockuperade Norge. Varje grupp hade en radioaapparat. Den bestod av tre delar och sattes ihop varje gång den skulle användas. Vi fick avlyssna, sända fick bara göra på vissa tider. Annars skulle vi avslöja oss. Vi hade också brevduvor som vi använde för att meddela staben när uppdragen var utförda. Partisanerna tog sig fram i skogarna och på skogsvägar. De skulle förflytta sig så osynligt som möjligt. Striderna och överfallen skedde på nätterna. Tidig morgon användes till spaning."

Artikeln i GP är omfattande och mycket läsvärd.

---

När Carin Stenström återvänder till ämnet i Dagen i september 1996 konstaterar hon att Danils och hon själv trodde att berättelsen i DN, 1992, skulle leda till viss uppmärksamhet. Men de kunde tvärtom konstatera att allt förblev ganska tyst (förutom artikeln i GP då). Hon avslutar sin text i Dagen så här:

"De fria jägarna hade ett speciellt kännetecken på uniformen, en grön snodd. Jag frågade Halvar Danils om han inte av militära kollegor, fått frågor om vad snodden stod för. - Nej, aldrig, man frågar inte.

Så kan man nog sammanfatta den maktkultur som uppenbarligen har ett stort utrymme för hemliga nätverk, brödraskap och regelrätta organisationer. Man frågar inte. En svensk tiger, också när sanningen är uppenbar."

Bortkastade skattepengar

Dina pengar  

På DN Debatt i går presenterar Sven-Erik Österberg, ordföranden för Delegationen för korrekta utbetalningar från välfärdssystemen sex förslag om hur felaktiga utbetalningar ska motverkas.

Sedan 2005 har 300 miljarder betalats ut fel.

Per år innebär det, enligt beräkningarna, minst 11, kanske 18, eventuellt 27 miljarder kronor slussas iväg fel varje år.

18 miljarder per år är den siffra som delegationen använder som mest trolig.

---

Hur ska man då förstå siffran? Miljarder blir lätt abstrakt.

Ta budgeten för Västerviks kommun i jämförelse på en bit över 2 miljarder kronor.

Eller Uppsala kommun, Sveriges fjärde största stad, som har en budget för 2019 på 11,9 miljarder kronor.

---

Med andra ord: en storstad och en liten stad tillsammas uppnår inte i budget den totala summa som staten kastar bort av medborgarnas pengar på felaktiga utbetalningar.

Statens hantering av skatteintäkter är således: katastrofalt dålig.

Avgå alla

Materielkrisen Materielkrisen i Region Uppsala och i de andra regioner som har samma upphandlingsavtal blev ett faktum i början av oktober. Enligt Dagens Medicin har 480 operationer ställts in på grund av krisen. Förvirring råder ännu och en utredning ska visa vad som gick fel.

Helt kort: Att Regionerna inte kan upphandla ett redigt avtal kring materielförsörjningen är katastrofalt både avseende vården i sig, men också avseende medborgarnas förtroende kring den offentligt finansierade och politiskt styrda sjukvården. Har i övrigt inget gott att säga om Apotekstjänst.

---

Krisen är ett tydligt tecken på att sjukvården behöver en sammanhållen totalförsvarslösning både för materiel och läkemedel. Det ska inte kunna uppstå en nationell, regional eller lokal brist på materiel eller läkemedel. Inte i Sverige, 2019, om det inte är mycket särskilda omständigheter som större samhällskriser och krig. Dit räknas inte dåliga avtal.

---

I övrigt måste tjänstemannansvar återinföras och politiker stå sitt kast, med andra ord avgå med omedelbar verkan. I övrigt måste media granska, i meningen avkräva svar och inte bara rapa upp politiska plattityder.

---

I går kom ytterligare ett exempel på hur fjompigt allt är. Under rubriken "Leveranserna måste börja fungera" (obs SVT har ändrat sin rubrik) rapporterar SVT Uppsala hur Varuförsörjningsnämnden resonerar. Nämnden är gemensam för Dalarna, Västmanland, Södermanland, Uppsala och Örebro och arbetar för att materiel ska finnas på plats.

Ingressen till artikeln (min selektiva fetmarkering): "Om inte leveranserna av sjukvårdsmaterial har kommit i ordning i januari kommer Apotekstjänst mista en femtedel av leveranserna till Region Uppsala och de andra regionerna. Det beslutade Varuförsörjningsnämnden under måndagen, rapporterar Dagens medicin."

---

Förlåt, vad?

Mista en femtedel av leveranserna för att regionerna vänder sig till annan leverantör? Januari?

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

---

Det ska inte ens uppstå en materielkris. Gör om avtalet omedelbart. Det hela rör inte en allmän intresseförening som viker pappersplan, utan sjukvården i fem regioner, inställda operationer, ökat lidande, längre vårdköer, frustration och tappade förhoppningar på ett fungerande svenskt samhälle.

Avgå alla.

Västerviksson. Tidigare arbetat som reporter på VT. Tänker fortfarande som en journalist - men lägger mest tid på läkarstudierna.

Bloggar

Sport

Politikerbloggar