Rikard Ekholm

Doktorn rapporterar

Läkarstudent. Journalist. Filosofie doktor i estetik.

Norsk spionhistoria - svensk parallell

Det var i början av december förra året som den norske förre gränsinspektören Frode Berg greps i Moskva. Han misstänks för spionage mot Ryssland på uppdrag av den norska underrättelsetjänsten och den norska staten. Frode Berg riskerar 20 års fängelse.

Den information som till en början kom ut var rätt knapphändig. Det som framkom i rapporteringen var att Berg hade fått pengar av personer i Norge för att förmedla dem till någon i Ryssland. Berg sa efter gripandet att han kände sig lurad och att han var fångad i en fälla.

- Det är overkligt, jag beskylls för något jag inte har gjort, sa han till norska TV2.

När han greps hade han 3000 euro på sig och den ryska säkerhetstjänsten FSB misstänker att pengarna skulle ges till en person mot information om atomubåtar i den ryska Nordflottan.

I samma veva häktades den ryske medborgaren Aleksej Zjitnjuk för att ha överlämnat dokument till Frode Berg. Zjitnjuk är misstänkt för landsförräderi.

 

I går kom nyheten att Frode Berg erkänner att han agerat kurir för den norska militära underrättelsetjänsten upprepade gånger – men att han nekar till de anklagelser som riktats mot honom. Berg ska ha berättat om de personer i Norge som bett honom ta med pengar till Moskva och att han är säker på att den man han mötte i Oslo i höstas arbetade för underrättelsetjänsten. Han ska vidare ha sagt att eftersom han inte riktigt förstod vad arbetet gick ut på. Därför nekar han till anklagelserna om spioneri mot Ryssland.

Bergs norske advokat Brynjulf Risnes berättar att Berg känner sig sviken av norska myndigheter, att han trott att de skulle ställa upp för honom, och att han varken förstod omfattningen av det han blivit involverad i eller hur farligt det kunde bli.

Frode Berg sitter i Lefortovo-fängelset, ett högsäkerhetsfängelse som FSB använder sig av.

Den norska underrättelsetjänsten har inte kommenterat ärendet – och kommer högst sannolikt inte heller att göra det framgent. Varken Försvarsdepartementet eller UD har offentligt kommenterat saken.

Uppståndelsen i Norge är naturligtvis stor, ingen norsk medborgare har dömts för spioneri i Ryssland sedan andra världskriget. Kommer Frode Berg att bli den förste? Kan 62-årige Berg vänta sig 20 år i fängelse för spioneri mot Ryssland?

Om Frode Berg verkligen har gått den norska militära underrättelsetjänstens ärenden är det svårt att med säkerhet säga något om, men mycket tycks tala för det utifrån vad som har kommit fram. Den metod som beskrivs, att använda sig av personer som reser till Ryssland av privata eller affärsmässiga skäl och ombeds förmedla information är en dokumenterad underrättelsemetod, även i svensk underrättelsehistoria.

I norsk media har den fd underrättelsechefen Ola Kaldager kommenterat saken. Han tror att Bergs historia mycket väl kan vara sann och att denne nog inte nämnt underrättelsetjänsten om den inte hade varit involverad. Men han tycker att det är amatörmässigt av underrättelsetjänsten att använda sig av en tidigare gränsinspektör.

- Det verkar väldigt speciellt att rekrytera en som har haft det jobbet. I Ryssland är gränsinspektörer KGB-folk. De tar det nog för givet att det är detsamma i Norge. Därför är konstigt att välja en sådan person, säger Kaldager till Dagbladet.

I en ledare i norska Dagavisen bekymrar sig ledarredaktionen över det som har hänt och angriper även den personbaserade inhämtningsmetod som är en av kärnverksamheterna för underrättelsetjänsten: ”I vår digitaliserte tid trodde vi det skjedde uten bruk av pensjonister med penger i veska og brev som skal overleveres spionkontakter. Det minner mer om en spionroman fra 1960- tallet av John le Carré, enn om moderne etterretning.”

Valet av Frode Berg, om det nu stämmer att denne arbetat på uppdrag från underrättelsetjänsten, kan naturligtvis bedömas som onödigt vågat – men det är å andra sidan lätt att vara efterklok (han är ju gripen). Men att nutida underrättelsetjänster inte skulle arbeta med personbaserad inhämtning (HUMINT) – utan bara inhämta information genom signalspaning och de områden som faller under denna, är fel. Mellanmänskliga kontakter kommer alltid vara en viktig del av underrättelsearbetet.

Kommer då Frode Berg att bli dömd? Det går dock inte förutspå utfallet. Skulle FSB skulle spela så högt att de inte har på fötterna? Om Berg blir dömd, är frågan om han blir fångutväxlad mot någon dömd rysk spion i väst. Detta hände med viss regelbundenhet under kalla kriget mellan västmakterna och Sovjetunionen. Eller kanske gör Norge någon eftergift gentemot Ryssland och Berg släpps hem.

En svensk parallell. 1996 greps en svensk ingenjör i Ryssland. Han var vid den här tiden anställd på för företaget Celsius och hade där insyn i militära projekt. Mannen var tidigare kopplad till Försvarets forskningsanstalt (FOA) - och läste ryska på fritiden. Efter att ha träffat två killar som också läste ryska och bett honom ta med pengar och ett brev till en kille i Ryssland åkte han över till S:t Petersburg. När han överlämnade pengarna till en man fick han en rysk docka tillbaka med en filmrulle i.

Plötsligt stormar FSB in och griper den svenske ingenjören som omedelbart förhörs i ett ökänt hus ägt av säkerhetstjänsten.

Efter förhöret och anklagelser om att han arbetade för svensk marin underrättelsetjänst, utvisades mannen ur landet. Ingenjören har allt sedan detta nekat till att denne hade någon koppling till svensk underrättelsetjänst.

Men andra har skvallrat. Den svenske politikern (M) Rolf Dahlberg som vid tiden satt i Försvarets underrättelsenämnd fick i TV4 ur sig att den svenska militära underrättelsetjänstens allra hemligaste del, Kontoret för särskild inhämtning (KSI) låg bakom – att ingenjören hade varit en kurir. Rolf Dahlberg avgick sedan. Uppgifter av detta slag är ytterst hemliga.

Varför släpptes då ingenjören? Det är oklart. Men hem kom han – utan rättegång. Efter en del efterforskningar kan jag konstatera att mannen i dag lever utomlands.

Men vad blir Frode Bergs öde? 

Kinaresan, svår att förstå

Kärnuppgift  

Klart intressant läsning i VT häromdagen om att sammanlagt sju politiker och tjänstemän från Region Kalmar reser till Kina, närmare bestämt Shanghai.

De allra flesta kopplar nog annars regionens verksamhet till sjukvård, vilket får betecknas som själva kärnuppgiften.

Men nu verkar det hela röra sig om "utveckling", "ökad kunskap" och "samverkan".

Efter lite snabb huvudräkning kan det konstateras att kostnaden för de sju som reser uppgår till 87500 kronor.

Jag får förmoda att det till hundra procent rör sig om skatteintäkter som betalar för den totala resesumman.

Pengar som annars hade kunnat gå till den så kallade kärnuppgiften.

Regionens ekonomi är inte helt bra, det vet den som har följt den ekonomiska, negativa utvecklingen.

---

I pressmeddelandet som återfinns på regionens hemsida motiveras besöket i Kina så här:

"Syftet med resan är att besöka kontoret i Shanghai, få insyn i arbetet som bedrivs där och ökad kunskap om samverkan."

Men vänta, vadå för kontor?

Så här står det på regionens hemsida:

"Sedan regionbildningen den 1 januari 2019 är det nu Region Kalmar län som har det regionala utvecklingsansvaret och därmed också ansvar för verksamheten, som bedrivs på plats via ett kontor i Shanghai."

Jaha. Region Kalmar län har ett regionalt utvecklingsansvar och det bedrivs via ett kontor i Shanghai.

---

Samtidigt i riksdagens utrikesutskott: "Inför sanktioner mot Kina" (artikel i Expressen).

Som alla vet är den svensk-kinesiske förläggaren Gui Minhai fängslad i Kina sedan 2018, efter att ha varit frihetsberövad från 2015 till 2017.

Utskottet skriver: "Utskottet vill återigen i likhet med i tidigare betänkanden understryka att Gui Minhai omedelbart bör släppas fri, återförenas med sin familj och ges möjlighet att träffa svensk diplomatisk och medicinsk personal och framhåller vikten av att regeringen även i fortsättningen arbetar med oförminskad styrka, med stöd av EU och andra länder, när det gäller detta ärende."

Och:

"Därtill vill utskottet framföra att det ser allvarligt på att Kina försöker att motarbeta utövandet av yttrande- och mötesfrihet i Sverige av såväl enskilda som organisationer när det gäller att kritisera kinesiska förhållanden."

Och: "Sverige bör verka för att EU inför sanktioner mot Kina som ska kopplas till krav om att Kina upphör med övergreppen mot uigurerna".

Citaten hämtade från Expressens artikel.

---

För den som är intresserad av på vilket sätt kinesiska, statligt styrda företag kan arbeta, läs min text om Kinas spionlag.

---

Det är fel att resa till Kina för medborgarnas pengar, tycker jag. De företag som vill göra affärer med Kina får stå för det själva, ekonomiskt och moraliskt.

Kinas spionlag: vem berörs?

Övervakning, inhämtning Alla har vi hört det, att Huawei, företaget som gör smartphones med toppenbra kameror och utvecklar 5G-nätverk är en säkerhetsrisk. Men hur och varför och stämmer det verkligen?

Bakgrunden är lika enkel som svårbegriplig: Kinesisk lagstiftning. Närmare bestämt Kinas underrättelselag från 2017 (i engelsk litteratur benämnd National Intelligence Law, NIL).

Läs om lagen i Quartz.

---

Yi-Zheng Lian skriver om lagen i New York Times i mars. Han skriver, jag citerar:

"The N.I.L. is no standard security and spying legislation, concerned principally with preventing the leak of state secrets. Its main thrust isn’t protective; it’s proactive. 'All organizations and citizens shall support, assist and cooperate with national intelligence efforts according to the Law,'", skriver Lian.

Han utvecklar: "The state institutions tasked with enforcing the N.I.L. — which also oversee all intelligence and espionage activities, civilian and military — 'may demand that relevant organs, organizations and citizens provide necessary support, assistance and cooperation.'"

Och han konstaterar (min översättning till svenska): "Att spionera för staten är en lagstadgad plikt för kinesiska medborgare och företag, ungefär som att betala skatt."

---

Flera olika rapporter i media och från myndigheter säger ungefär detsamma som det som ovan angetts, det vill säga kineser och kinesiska företag ska enligt lag spionera om staten begär det.

Med andra ord: Lika enkelt som svårbegripligt.

Men om man nu ska ta detta på allvar, vilket ändå mycket tyder på, kan man konstatera att övervakning och spioneri knappast vore något unikt för just den här kommunistiska staten. Sovjet och kalla krigets kommunistiska östblock raffinerade och excellerade i alla typer av övervakning och kontroll.

Det är din plikt att göra som staten vill, inte statens plikt att göra som du vill: Skillnaden mellan totalitär och demokratisk, skulle man kunna säga.

---

Huruvida det kinesiska företaget Huawei tvingas agera utifrån den nämnda kinesiska lagstiftningen får var och en dra sina egna slutsatser om.

För att bilda sig en egen uppfattning kan man läsa Financial Times artikel Is Huawei compelled by Chinese law to help with espionage?

Journalisten Lian i NYT dras den här slutsatsen: "The United States authorities are correct to point out that Huawei can perform critical commercial, military and diplomatic espionage; actually, Chinese law explicitly requires it to."

---

Och hur blir det med utbyggnaden av 5G i Sverige, vilka kommer att utarbeta den digitala infrastrukturen? 

Kan inte trolla, måste betala

Hur svårt kan det vara?  

1. Jag kan inte trolla.

2. Mina julklappar måste jag inhandla.

3. Det är billigt i dag, en rea.

4. Anledningen till rean intresserar mig inte.

5. Jag handlar i dag (förmodligen, har inte tid just nu).

---

Att gnälla på folk som handlar på rea -- jag förstår det inte.

T10: spänningen stiger

Krisberedskap Arbetet med examensarbetet, som alltså utgör helheten på termin 10, på Läkarprogrammet vid Umeå universitet (och för min del Sundsvalls sjukhus), fortsätter.

Mitt examensarbete handlar om hur läkargruppen i Västernorrland hanterar en kris, hur redo är man, är man utbildad, har man personlig och professionell beredskap, vad känner man till om sjukvårdens beredskap? Osv.

Terminen har varit mycket intressant och givande och kanske särskilt så nu, då jag lägger tiden på att sammanställa svaren på den enkät jag skickade ut.

Frågan jag nu vänder och vrider på är vilka slutsatser som jag kan dra utifrån svaren.

Med andra ord: Arbetet har intensifierats.

---

Arbetet inleddes med en idé, som jag och min handledare, som är mycket engagerad, mejslade till något användbart inom ramen för den vetenskapliga ansats som krävs under termin 10. Därefter beslutade vi att enkätformen var det bästa för projektet.

Sen kom långa och givande diskussioner om hur många frågor som var rimligt att ställa och vilka frågorna skulle vara: Och inte minst hur de bäst skulle formuleras och hur svarsalternativen för bästa resultat skulle se ut.

Utskicket kändes spännande att göra, per e-post, till ett enkätprogram som finns internt på Region Västernorrland. Här fick jag initierad hjälp från regionenes IT-enhet.

---

Så här långt: Nu har alla svar kommit in och arbetet har alltså gått vidare till att å ena sidan sammanställa svaren och å den andra att analysera svaren och utröna vilka slutsatser som kan dras.

Terminen går mot sitt slut och jag arbetar mot redovisningen och slutligen för att kunna skicka in själva texten.

Sammanfattningsvis just nu: En mycket bra termin!

Operation Rimfrost - och sen då?

Inre väpnad konflikt Den pågående insatsen mot gängkriminaliteten i Malmö, kallad Operation Rimfrost, bemöts hotfullt av de operationen ska bekämpa. Enligt Kvällsposten pågår skärpt bevakning på polisstationer och flera andra platser i Malmö.

Poliser finns på plats med förstärkningsvapen.

---

Situationen är mycket allvarlig. Polisens ordinarie insatser har inte gett tillräcklig effekt (inte samhället i stort heller) och därför inleds Rimfrost. För att polisen under denna insats ska kunna göra sitt jobb krävs alltså extra skydd och bevakning.

Det är lätt att oroas inför ett eventuellt nästa steg, att polisens insats i Malmö blir så omfattande på grund av gängens svar att polisen inte räcker till alls eller att så många poliser från andra delar av Sverige (poliser från andra områden är redan där) leder till att polisnärvaron på annat håll blir alltför tunn.

Det är ju ingen nyhet att polistätheten i Sverige är låg internationellt sett och kom då ihåg att Sverige inte är tättbefolkat och att polis inte sällan har stora områden under sitt ansvar.

Vad skulle nästa steg vara? Sverige har ingen nationalgarde. Beredskapspolisen finns inte längre. Nästa steg är således Försvarsmakten, men för den typen av problem som Malmö ställs inför har åtminstone jag svårt att se svenska soldater på gatorna i staden (även om en del svenska politiker har argumenterat för saken).

Men kanske kommer en tid när svenska militära elitförband kan genomföra framgångsrika punktinsatser i en eskalerad situation?

---

Det viktiga är att Malmö får bukt med problemen.

Helle Klein konstaterade i DN att få gängmord har lösts: "Av 38 gängmord i Malmö de senaste åtta åren har sex klarats upp."

Det krävs knappast en Einstein för att konstatera att morden behöver lösas, skurkarna ska in i fängelse: dvs god brottsförebyggande prevention och bra för brottsoffren.

---

Polisen har redan talat om sitt nära samarbete med Försvarsmakten när det kommer till bombdåd helt enkelt för att polisen inte har lika gedigen erfarenhet. Försvarsmakten har nu berättat att de sprängladdningar som numera påträffas i Sverige påminner om dem Försvarsmakten ser utomlands i Mali och Afghanistan.

Anmärkningsvärt naturligtvis och här måste man fråga sig hur det kommer sig.

---

Jag rekommenderar i sammanhanget Wilhelm Agrell i SvD som menar att "vi måste agera för att rädda landet". Jag citerar:

"I den typiska inre väpnade konflikten bekämpar olika grupper varandra och i varierande grad en statsmakt som helt eller delvis förlorat sitt våldsmonopol. Denna samhällshotande effekt är egentligen långt viktigare än antalet dödsoffer på årsbasis, något som terrorismen illustrerar. Dessa inre väpnade konflikter har, oberoende av hur deras drivkrafter ser ut, ett antal återkommande särdrag."

---

Det senaste inlägget av Jägarchefen är ytterst intressant, denne konstaterar, jag citerar:

"Avslutningsvis, de inrikesproblem samt otrygghet som uppstått p.g.a. skjutningar, nyttjande av handgranater och sprängladdningar i Sverige bör inte enbart ses som ett isolerat inrikesproblem utan även ses i en större säkerhetspolitisk kontext. En kontext som möjligen påverkar våra bilaterala relationer med ett eller flera länder, men även ifrågasätter vår egen förmåga att kunna agera inom ramen för vad en nationalstat skall kunna säkerställa för dess medborgare. Därutöver utgör det även något som kan exploateras av en antagonistisk stat vid ett kraftigt försämrat säkerhetsläge i vårt närområde."

 

Västerviksson. Tidigare arbetat som reporter på VT. Tänker fortfarande som en journalist - men lägger mest tid på läkarstudierna.

Bloggar

Sport

Politikerbloggar