Rikard Ekholm

Doktorn rapporterar

Läkarstudent. Journalist. Filosofie doktor i estetik.

Norra Syrien "for dummies"

Det var söndagen 6 oktober som Trump och Vita huset berättade att USA inte skulle stå ivägen för en turkisk militär operation i norra Syrien. De amerikanska trupper som sedan flera år har arbetat tillsammans med kurdiska trupper i striderna mot IS beordrades tillbaka.

Den turkiska operationen Peace spring inleddes 9 oktober med flygbombningar av flera städer i kurdkontrollerat område i norra Syrien.

---

Turkiska militära operationer i norra Syrien i närtid är inte något nytt. Under 2015, 2016 och 2018 genomförde Turkiet operationer i norra syrien. Under operationerna 2016 och 2018 samarbetade Turkiet med den turkiskstödda så kallade fria syriska armén. Peace spring är betydligt större än de tre tidigare.

---

Turkiets beskriver landets militära intervention i norra Syrien som en antiterrorinsats ty, resonerar man, YPG (den stora delen av SDF - Syrian Democratic Forces) är oskiljbar från den av både USA och EU terrorstämplade organisationen PKK.

Målet med insatsen, säger man, är att driva tillbaka de kurdledda styrkorna 30 km och inom det området föra in de syriska flyktingar som nu befinner sig i Turkiet.

Observera: detta är Turkiets officiella bild av saken, så den har förmedlats utåt.

Källa: Reuters.

---

I en artikel i brittiska Independent framkommer en annorlunda bild av Turkiets militära operation som ger en misstanke om att Turkiet talar med kluven tunga. Turkiet använder sig av krigare som knappast är väldrillade gentlemen som tar hänsyn till mänskliga rättigheter.

Journalisten Evin Rubar konstaterar på sitt twitterkonto: "Till världen säger Erdogan att syftet med hans invasion är terrorbekämpning. Inför turkisk publik döljer han inte att syftet är 'jihad'. Han kallar sina styrkor 'Mohammeds armé' . O regimtidning skrev: 'Go tell the infidels, Mohammed’s army has returned'"

---

Det är ingen hemlighet att YPG tillsammans med bl a amerikanska trupper har gjort stora insatser mot IS. Efter slutstriderna är det de kurdledda trupperna som har haft det övergripande ansvaret för att hålla tillfångatagna IS-medlemmar i fängelse, allt medan europeiska länder har vacklat om vad de ska göra med de medlemmar som också har medborgarskap i ett europeiskt land.

Efter att den turkiska operationen inleddes har de kurdledda styrkorna, enligt rapporterna, haft svårt att lägga kraft på att hålla IS-medlemmarna inlåsta.

Expressen rapporterar att så kallade IS-familjer har lyckats fly.

Foreign Policy rapporterar att turkstödda trupper släpper IS-medlemmar fria. Det finns därutöver en uppfattning om att det är Turkiets fel att IS-medlemmar plötsligt står fria HÄR.

---

I samband med att USA nu tar steget tillbaka och inte längre stödjer SDF tar Ryssland steget in och utlovar hjälp och målar samtidigt upp USA som en svikare - ungefär: "Hur kunde ni lita på dem!?".

Kurderna inser att de behöver hjälp och USA finns inte längre vid deras sida. För SDF handlar det om att överleva.

General Mazloum Abdi: "Om vi måste välja mellan kompromiss och folkmord så väljer vi vårt folk."

---

SDF är således överens med Assad och Ryssland om att den syriska armén tillsammans med SDF ska upprätthålla den norra syriska gränsen mot Turkiet.

---

Cecilia Uddén sammanfattade läget i ekots morgonsändning 14 oktober: "En dramatisk helg i norra Syrien med turkiska legosoldater som skjuter bakbundna kurdiska fångar. IS-anhängare som lyckas fly, turkisk beskjutning av en amerikansk bas och i går kväll nyheten att den syriska regimens styrkor är på väg till det kurdkontrollerade området efter en överenskommelse mellan Ryssland, SDF och Damaskus."

---

Reaktionerna från omvärlden rullar in, men vilken roll kommer de att spela? Ord är ord. Handling något annat men kostar så mycket mer än nydiskade kaffemuggar och kanelbullar. Rena fördömanden må förvisso låta fint och starkt.

Men stoppar de något? EU:s utrikesministrar dundrade på i går och fördömde Turkiets agerande.

Erdogan har svarat att om EU inte håller sig till att titta på så släpper han de 3,5 miljoner syriska flyktingar Turkiet har till Europa. "Varsågoda, ert ansvar"

Trump har vänt lite till hälften. Han tycker att Turkiet går för hårt fram, men de amerikanska ekonomiska sanktionerna som ska införas (i protest mot Turkiets agerande som Trump okejade) -- vilken betydelse kommer det att få?

Blir de ordentligt genomförda kan de skada Turkiet ekonomiskt, dvs skada Erdogan.

EU då? Kommer de att stoppa handeln med Turkiet -- kanske ställa in all turism till landet? Det skulle nog kännas.

Jag gissar att EU stannar vid ord.

---

Vad betyder USA:s agerande för bilden av USA. Den brittiske journalisten Edward Luce skriver så här på sitt twitterkonto:

"Worth emphasising the scale of the disaster Trump has wrought in the week since his call with Erdogan. 1. Revived Isis. 2. Cemented Assad’s grip on Syria. 3. Handed Russia yet another geopolitical windfall. 4. Betrayed the Kurds. 5. Immeasurably harmed US power. Of these, the last is the worst. I grew up in a world where, for all its faults, America was the last line of defence against barbarism. It took a long time to build that reputation, and it was often breached (Vietnam etc). It was nevertheless real. Trump is destroying it. The Kurds lost thousands of people defeating Isis. Trump has driven the Kurds into Russia's arms. The Russians mocked them (at the UN last week) for ever having trusted America, even while the US and Russia voted together against Europe to prevent a humanitarian pause. Other American friends will take note. The most pressing is Ukraine, where President Zelensky ten days ago cut a deal with Russia to hold elections in its east where Russia is fighting a proxy war. Hard to believe that would have happened if Kyiv retained any faith in the US. But Trump's message will be heard globally; In east Asia, where China's neighbours are squeezed between a US they depend on militarily, and a China they rely on for growth. They cannot place trust in America: In Europe, where it seems to be Christmas every day for Putin. And in the Middle East, where it is Russia that is seen as the rational external power. The Kurds are now under Russian "protection". I don't know whether it's too late to retrieve the benign image America had in most of the world. But the light is failing. Such warnings will inevitably prompt lots of whatabboutery. Trump has set the standard for that ("we're not so innocent.." etc. "We've rigged other people's elections"). Whatabboutery is the last refuge of the cynic. It wants to write the epitaph of America's best self."

Det är i alla fall ett perspektiv på saken.

Operation Rimfrost - och sen då?

Inre väpnad konflikt Den pågående insatsen mot gängkriminaliteten i Malmö, kallad Operation Rimfrost, bemöts hotfullt av de operationen ska bekämpa. Enligt Kvällsposten pågår skärpt bevakning på polisstationer och flera andra platser i Malmö.

Poliser finns på plats med förstärkningsvapen.

---

Situationen är mycket allvarlig. Polisens ordinarie insatser har inte gett tillräcklig effekt (inte samhället i stort heller) och därför inleds Rimfrost. För att polisen under denna insats ska kunna göra sitt jobb krävs alltså extra skydd och bevakning.

Det är lätt att oroas inför ett eventuellt nästa steg, att polisens insats i Malmö blir så omfattande på grund av gängens svar att polisen inte räcker till alls eller att så många poliser från andra delar av Sverige (poliser från andra områden är redan där) leder till att polisnärvaron på annat håll blir alltför tunn.

Det är ju ingen nyhet att polistätheten i Sverige är låg internationellt sett och kom då ihåg att Sverige inte är tättbefolkat och att polis inte sällan har stora områden under sitt ansvar.

Vad skulle nästa steg vara? Sverige har ingen nationalgarde. Beredskapspolisen finns inte längre. Nästa steg är således Försvarsmakten, men för den typen av problem som Malmö ställs inför har åtminstone jag svårt att se svenska soldater på gatorna i staden (även om en del svenska politiker har argumenterat för saken).

Men kanske kommer en tid när svenska militära elitförband kan genomföra framgångsrika punktinsatser i en eskalerad situation?

---

Det viktiga är att Malmö får bukt med problemen.

Helle Klein konstaterade i DN att få gängmord har lösts: "Av 38 gängmord i Malmö de senaste åtta åren har sex klarats upp."

Det krävs knappast en Einstein för att konstatera att morden behöver lösas, skurkarna ska in i fängelse: dvs god brottsförebyggande prevention och bra för brottsoffren.

---

Polisen har redan talat om sitt nära samarbete med Försvarsmakten när det kommer till bombdåd helt enkelt för att polisen inte har lika gedigen erfarenhet. Försvarsmakten har nu berättat att de sprängladdningar som numera påträffas i Sverige påminner om dem Försvarsmakten ser utomlands i Mali och Afghanistan.

Anmärkningsvärt naturligtvis och här måste man fråga sig hur det kommer sig.

---

Jag rekommenderar i sammanhanget Wilhelm Agrell i SvD som menar att "vi måste agera för att rädda landet". Jag citerar:

"I den typiska inre väpnade konflikten bekämpar olika grupper varandra och i varierande grad en statsmakt som helt eller delvis förlorat sitt våldsmonopol. Denna samhällshotande effekt är egentligen långt viktigare än antalet dödsoffer på årsbasis, något som terrorismen illustrerar. Dessa inre väpnade konflikter har, oberoende av hur deras drivkrafter ser ut, ett antal återkommande särdrag."

---

Det senaste inlägget av Jägarchefen är ytterst intressant, denne konstaterar, jag citerar:

"Avslutningsvis, de inrikesproblem samt otrygghet som uppstått p.g.a. skjutningar, nyttjande av handgranater och sprängladdningar i Sverige bör inte enbart ses som ett isolerat inrikesproblem utan även ses i en större säkerhetspolitisk kontext. En kontext som möjligen påverkar våra bilaterala relationer med ett eller flera länder, men även ifrågasätter vår egen förmåga att kunna agera inom ramen för vad en nationalstat skall kunna säkerställa för dess medborgare. Därutöver utgör det även något som kan exploateras av en antagonistisk stat vid ett kraftigt försämrat säkerhetsläge i vårt närområde."

 

Säkerhetskontrollen är ett skämt

Kalle Anka Personer som absolut inte ska arbeta på säkerhetsklassade Arlanda arbetar där ändå. Och de som borde förhindra detta gör det inte.

Sveriges radio P1 har i dag ett inslag med rubriken Ny säkerhetsmiss på Arlanda där Anders Holmgren som är enhetschef på Transportstyrelsen, som är tillsynsmyndighet för flygplatsen och ansvarar för säkerhetsprövningar av de som arbetar där.

Inslaget rekommenderas då det är häpnadsväckande.

---

Bakgrunden är att personer utan tillstånd att arbeta, är efterlysta eller som ska utvisas ur riket ändå arbetar på Arlanda.

Faktum är att säkerhetsproblemen på skyddsobjektet Arlanda är en obehaglig följetång som helt borde elimineras.

Expressens Frederic Moreno har t ex visat att tre uzbeker som vistas i Sverige illegalt har städat inne i polisens lokaler på Arlanda. Han har även visat att kriminella nätverk och radikaliserade arbetar på Arlanda, samt att resenärer släpps igenom säkerhetskontrollen utan att kollas.

---

Så, vad har då tillsynsmyndigheten Transportstyrelsen (TS) att säga?

Deras talesperson berättar under intervjun i P1 följande:

1) Det är positivt att polisen gör vissa kontroller.

2)  Delar av ansvaret för säkerhetsprövning ligger hos arbetsgivaren (de ska göra intervjuer, kolla referenser).

3) Lagstiftningen har som krav att man ska göra säkerhetsprövningar av dem som arbetar på flygplatsen.

4) Transportstyrelsens roll är att göra en registerkontroll.

5) Men informationen om man får vistas i Sverige eller inte har inte TS tillgång till i sin registersökning.

6) Inte heller att personen är efterlyst framgår i den registersökning TS gör.

7) Det är inte ens TS som gör slagningen i registret, utan de gör en framställan till SÄPO, som gör slagningen.

8) Det som brister här, när personer som inte är lämpliga att arbeta på skyddsobjektet ändå gör det, har TS svårt att svara på.

9) TS vet inte vad deras registerslagning kan fånga upp.

10) TS kan inte svara på om något borde ändras i systemet, trots att det visar sig att personer som inte borde arbeta på Arlanda ändå gör det. Man får ha en dialog med alla inblandade parter, menar TS.

11) TS tycker att systemet är bra i dag då ansvaret vilar på enskilda arbetsgivare inne på Arlanda.

12) Så, vem borde ha stoppat personerna från att få jobben, enligt TS? Polisen upptäckte det i efterhand och det är positivt, svarar TS.

13) Men vem borde ha upptäckt det innan de började jobba? Arbetsgivaren har ett ansvar att göra en bakgrundskontroll genom att ta referenser och kolla cv, menar TS.

---

Myndighets-Sverige i 13 punkter.

Transportstyrelsen har sedan tidigare en synnerligen otrevlig säkerhetsskandal på sitt samvete. Förmodligen Sveriges sämst säkerhetsrustade myndighet.

 

Den stora insatsen

Money I dagens Svenska Dagbladet återfinns en intressant artikel där en skolkurator på Rosengårdsskolan i Malmö kommer till tals.

Bakgrunden är de enorma problem som finns i staden med dödsskjutningar, bombdåd, oro, otrygghet, med mera.

---

Kuratorn Sophie Johnsson identiferar tre grundläggande problem: 1) Föräldrar som inte delar bilden av barnet som andra vuxna har, vilket innebär att föräldrar har idéer för barnet som inte alltid är för barnets bästa. 2) Den stora segregationen, hon talar till och med om parallellsamhällen. 3) Sekretesslagen innebär att myndigheter svårligen kan dela uppgifter om barnen med varandra, vilket innebär att barn faller mellan stolarna.

---

Ett fjärde problem hon pekar ut är att när barn omhändertas och separeras från sina föräldrar så hamnar de på boenden med andra kriminella. Detta får henne att föreslå en ny lösning -- och det är här intervjun med kuratorn blir extra intressant. Hon säger, jag citerar ur SvD:

"Jag har lyft en tanke att man kanske ska sätta fotboja på ungdomen som sedan får bo kvar hemma. Föräldrar får gå en föräldrautbildning och det är de som sätter upp reglerna. Varje dag följer någon ungdomen till skolan, till en aktivitet och sen behandling. På kvällen tar man hem en trött ungdom. Jobbar man på det sättet får man ihop en familj, med krav och skyldigheter på både ungdomar och föräldrar."

---

Det är lätt att konstatera att nya, alternativa lösningar behövs. Det rådande systemet räcker onekligen inte till. Det vill säga det behövs nya handlingsplaner som kan genomföras av personer som vill göra jobbet.

Om vi då tittar på den lösning som Johnsson föreslår tänker jag omedelbart på: pengar samt vem ska göra jobbet?

Enligt förslaget behövs: A) Ett system med fotbojor för skolungdom, som måste inkludera rimliga och funktionella lösningar med påföljder för de som avviker. B) Vuxna som accepterar att ens barn bor hemma med fotboja. C) Föräldrar som underkastar sig en "föräldrautbildning". D) Resurser för en "föräldrautbildning" (innehåll, personal). E) Följeslagare till skolan. F) Godkänd aktivitet. G) Foljeslagare hem. H) Behandling (innehåll, plats, personal).

Summan av det ska då bli: En familj.

---

Som sagt: Pengar. Och en mångfaldigad personalstyrka som vill göra jobbet. Finns pengarna? Finns personalen?

Sverige, 2019.

Unik storövning - visst deltar du?

Det är din plikt Få känner till att det i Sverige är totalförsvarsplikt. Det innebär att alla svenska medborgare i åldrarna 16-70 har en skyldighet att hjälpa till vid krig eller krigsfara.

För de som arbetar i sjukvården är det inte så svårt att räkna ut att de högst sannolikt kommer att fortsätta arbeta inom sjukvården om krisen kommer.

Särskilda krisberedskapsplaner ska finnas inom regionerna. Tips: Kolla upp just din krisberedskapsplan och vilken roll du har.

Detsamma gäller förstås för poliser och inte minst de inom Försvarsmakten. Man förblir inom sin organisation.

Flera andra myndigheter har också särskild beredskapsplanering.

---

Men alla andra, elektriker, jordbrukare, vägarbetare, städare, journalister med mera -- vilka uppgifter har de?

Vilken organisation ingår ni i om krisen kommer?

Det är hög tid att ta reda på det -- och om inte annat att gå med i en organisation som övar för kristid.

För visst vill du hjälpa till om något händer? Du vill förmodlingen åtminstone kunna hjälpa dig själv och din familj.

Eller så tror du att allt ordnar sig. På nåt sätt.

---

I dag inleds Totalförsvarsövning 2020.

Det är första gången på 30 år som det civila och militära försvaret övar tillsammans i större omfattning.

Syftet är att stärka Sveriges försvarsförmåga.

Läs informationen från Krisinformation.se.

Sveriges länsstyrelser går ut med gemensam information HÄR. Länsstyrelsens roll är att leda och samordna det civila försvaret.

Samtliga kommuner kommer att delta i övningen -- men vad gör just din kommun för att det civila försvaret ska fungera? Vet du?

---

Försvarsmakten skriver så här: "Det försämrade omvärldsläget har gjort att regeringen beslutat att Sveriges totalförsvar ska förstärkas. Nu ska stora delar av totalförsvaret också övas. Försvarsmakten och MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, leder och samordnar övningen där bland annat ett 60-tal myndigheter, landets länsstyrelser, regioner och kommuner liksom frivilliga försvarsorganisationer och delar av näringslivet deltar."

---

Svenska Dagbladet har i dag en läsvärd artikel om övningen och ställer den i ett historiskt ljus: "Återgår vi till vår tid och det nuvarande totalförsvaret är det nog tyvärr så att varken militär förmåga eller civil försörjningsberedskap är särskild god."

Och: "Kostnader skall skäras så långt att det bara blir ett skelett kvar. Utan att riktigt förstå det bygger man samtidigt bort robustheten, förmågan att klara kriser."

---

Övningen fortsätter in i 2020.

Har du någon del i den -- om inte, varför inte?

Den misshandlade busschauffören

Busschauffören som slogs ned Även om Uppsala är Sveriges fjärde största stad är det rätt sällan händelser i staden når befolkningen i stort genom artiklar i rikstäckande medier.

Men när en busschaufför häromdagen blev misshandlad under sitt arbetspass dök kortare artiklar om händelsen upp i kvällstidningarna. Både Upsala Nya Tidning (UNT) och SVT Uppsala bevakade.

Nu har UNT träffat busschauffören som berättar om händelsen och visar öppet sitt namn, ålder och ansikte. En berömvärd insats av Samir, som jag tycker speglar en tro på ett öppet samhälle där man kan (ska) säga vad man varit med om och vad det innebär. LÄS HÄR, det är en läsvärd artikel.

---

I artikeln berättar Samir hur ett gäng ungdomar går in genom bakdörren i hans buss och sätter sig utan att visa biljett. Efter att ha misslyckats med att få gänget att komma fram och visa sina biljetter lämnar han sin plats och går bakåt för att prata med dem. Killarna i gänget, 10-12 stycken i åldrarna 15-17 år, attackerar honom med sparkar mot magen, ryggen huvudet och ansiktet. Våldet fortsätter efter att Samir ligger på golvet i bussen.

---

Av de tiotal passagerare i bussen är det ingen som hjälper Samir.

En kvinna ringer efter polis.

En kollega kommer tack och lov till undsättning.

---

Kvällen spenderas på Akademiska sjukhuset. Ett sprucket revben. Samir hade tur, trots allt. Sparkar mot huvudet kan leda till döden.

---

För oss som har ett intresse av samhället -- eller om man så vill -- samhället i förändring, upplevs denna händelse knappast som ett unikum. Liknande nyheter kommer med jämna mellanrum.

Jag hade personligen, för en tid sedan, ett längre samtal med en person som arbetar på tåg. Biljettkontroller och enkla ordningsfrågor om platser och baggage omgärdas i mycket högre grad av våld och hot om våld än för några år sedan.

---

Det kanske mest intressanta med artikeln i UNT är hur facket förhåller sig till händelsen. De är naturligtvis upprörda och ledsna och vttnar om flertalet incidenter med våld och hot.

Men det är den förändring facket efterlyser som är av störst intresse för samhället i stort, det vill säga som speglar en förändring och i det här fallet är det att samhällsordningen ska ta ett steg bakåt: Backa.

---

Jag citerar ur artikeln:

"Vi kommer lägga ett arbetsmiljöstopp på biljettvisering för våra chaufförer. Stoppet innebär att busschaufförerna inte ska kolla biljetter på passagerarna vid Resecentrum."

Det är skyddsombudet för Kommunal som kommenterar.

---

Visst förstår man kommentaren, den speglar ett behov: av en säker, trygg -- normal -- arbetsmiljö. Naturligtvis förtjänar busschaufförerna i Sverige detta. Det är helt självklart och mycket viktigt.

---

Men vad är vägen fram till en vanlig arbetsdag med vanliga civila arbetsuppgifter utan risk för våld eller hot om våld?

Det är klart att frågan faller på samhället i stort. På våra politiker. På de som ansvarar för ordningen. För de som fördelar resurser.

Att välja att stoppa biljettkontroller långsiktigt innebär att buset vinner: Ett slags "låt gå". Ungefär: Vi låter dem gå på, det spelar ingen roll om de betalar för sin resa, bara de inte bråkar. Och bara vi inte utsätts för våld av dem.

De som bråkar får som de vill.

---

Vilka alternativ finns om man tittar på ekonomi och arbetsresurser?

De är i realiteten få.

För det går å ena sidan inte att förvänta sig (önsketänkande) att ungdomsgängen plötsligt ska börja göra rätt för sig och som vanligt folk betala sina biljetter och då också sluta sparka ned chaufförer som påpekar att de måste betala.

---

Det alternativ som är dyrast -- men till syvende och sist är billigare än låt gå-modellen långsiktigt, är att säkra arbetsplatsen genom att tillföra tillräckliga och nödvändiga säkerhetsresurser i form av vakter och i vissa fall även poliser.

Kostnaden är naturligtvis enorm: och vilka andra delar av samhället får i ett sådant scenario sämre säkerhet i och med att resurser måste bort från en plats för att sättas in på vanliga bussar?

Dessutom är det lätt att förutse reaktionerna: Hur ser det ut med vakter på bussarna? Ska Sverige vara ett land där det behövs vakter överallt? Är vi inte ett öppet land längre? Etcetera.

---

Men lek med tanken: Om samhället backar, om gängen som envisas med att slåss och fuska, vinner -- vad blir kostnaden för samhället då?

---

Här kan man tillägga att i vissa områden i Stockholm samverkar redan vakter, polis och biljettkontrollanter.

Västerviksson. Tidigare arbetat som reporter på VT. Tänker fortfarande som en journalist - men lägger mest tid på läkarstudierna.

Bloggar

Sport

Politikerbloggar