Rikard Ekholm

Doktorn rapporterar

Läkarstudent. Journalist. Filosofie doktor i estetik.

Den lilla trumslagarflickan

Författaren John Le Carré har fått ett uppsving -- på TV.

Som författare har Le Carré varit spiongenrens okrönte mästare sedan 1960-talet då dennes Spionen som kom in från kylan beskrev underrättelsekriget mellan öst och väst, en grå värld där rätt och fel kan vara svårt att urskilja.

Fördelen med Le Carré är att berättelserna vittnar om små berättelser i den stora berättelsen -- dvs personliga utmaningar inom systemet under det kalla kriget -- och under senare år, i den värld som uppstod därefter med terrorism, kriget mot densamma, organiserad brottslighet, med mera.

Observera. Hos Le Carré kan det finnas en och annan pistol -- men det är inte pang-pang det hela handlar om.

 

Under åren har en rad filmer och TV-serier producerats som bygger på Le Carrés romaner. Många av dem är lyckade, såsom filmatiseringen av Spionen som kom in från kylan (1965) med Richard Burton i huvudrollen. Filmen är dessvärre rätt bortglömd, men lätt att få tag i för den som känner sig bekväm med t ex Amazon.

TV-serierna Mullvaden (1979) och Vinnare och förlorare (1982) med Alec Guinness i rollen som George Smiley är fantastiska -- och dessutom extraordinära tidsdokument.

Smiley är för Le Carré vad James Bond är för Ian Flemming -- dock med den väsentliga skillnaden att Smiley är gift, dessutom med en hustru som ständigt bedrar honom. Smiley är även lite långsam, knappast någon fd elitsoldat. Däremot en tänkare med ett särskilt intresse för tysk poesi.

 

Flera filmer och TV-serier har kommit under åren, men ett visst uppsving går nu att skönja.

Serien The Night Manager (2016) regisserad av Susanne Bier blev närmast en global succé och prisad med flera Golden Globes -- den är klart sevärd, inte minst för Hugh Laurie som ärkerutten vapenhandlare.

Förra året hade TV-serien Den lilla trumslagarflickan premiär på BBC, vilken baseras på romanen med samma namn från 1983. Den har tidigare filmatiserats med Diane Keaton i huvudrollen i en något mindre lyckad produktion från 1984.

 

Berättelsen är unik i det avseendet att den försöker ge en bild/förståelse av på vilket sätt och på vilka grunder en vanlig medborgare blir spion. Vilka drivkrafter finns? Vad tjänar denne på att anta utmaningen? Spänning? Äventyrslust? Kärlek? Ideologi? Hat?

Här kommer en spoiler - observera!

 

Just den frågeställningen besvaras här med en kombination av äventyrslystnad (verklighetsflykt) och kärlek. Men för TV-serien, där enastående och övertygande Florence Pugh spelar rollen som Charlie, den splittrade amatörteateraktrisen med revolutionära ambitioner och ett rotat Israelhat, fungerar detta sådär.

Charlie blir nämligen värvad av israelisk underrättelsetjänst i jakten på de palestinier som dödar israeler i Europa. Men vad får henne att gå Israels ärenden när hon så med kraft och engagemang går på kurser för att starta revolution och när hon så innerligt hatar Israel?

Det som får henne att vända är kärleken till en israelisk underrättelseofficer som lindar henne runt sitt finger -- i kombination med hennes behov av äventyr, plus att hon får en hängiven publik. Den senare tar formen av det team av israeliska underrättelsemänniskor som lotsar, peppar och följer hennes steg närmare in i den palestinska rörelse de jagar. Charlie blir en infiltratör.

Att just hennes vändning från vänsterrevoltör till israelisk agent inte helt övertygar beror inte primärt på Florence Pugh. Hon levererar både vänsterromantik - radical chic - och äventyrsbehov med bravur. Men det beror desto mer på regissören och, får jag nog tyvärr säga, Alexander Skarsgård, som spelar den israeliske underrättelseofficeren Becker på ett mindre övertygande sätt. Den kärlek som växer fram hos honom gentemot Charlie är som påklistrad.

Att kärleken kan vara en stark kraft vet vi -- men för att det ska fungera i rörliga bilder krävs något alldeles extra, särskilt när så mycket står på spel som i detta underrättelsedrama.

 

TV-serien är likväl mycket sevärd. Ploten är trovärdig, medryckande, problematiserande och grå till sin karaktär. Här finns kanske några vardagshjältar, men framförallt finns här en värld fylld av manipulationer, taktik, lurendrejeri och svek.

T10: spänningen stiger

Krisberedskap Arbetet med examensarbetet, som alltså utgör helheten på termin 10, på Läkarprogrammet vid Umeå universitet (och för min del Sundsvalls sjukhus), fortsätter.

Mitt examensarbete handlar om hur läkargruppen i Västernorrland hanterar en kris, hur redo är man, är man utbildad, har man personlig och professionell beredskap, vad känner man till om sjukvårdens beredskap? Osv.

Terminen har varit mycket intressant och givande och kanske särskilt så nu, då jag lägger tiden på att sammanställa svaren på den enkät jag skickade ut.

Frågan jag nu vänder och vrider på är vilka slutsatser som jag kan dra utifrån svaren.

Med andra ord: Arbetet har intensifierats.

---

Arbetet inleddes med en idé, som jag och min handledare, som är mycket engagerad, mejslade till något användbart inom ramen för den vetenskapliga ansats som krävs under termin 10. Därefter beslutade vi att enkätformen var det bästa för projektet.

Sen kom långa och givande diskussioner om hur många frågor som var rimligt att ställa och vilka frågorna skulle vara: Och inte minst hur de bäst skulle formuleras och hur svarsalternativen för bästa resultat skulle se ut.

Utskicket kändes spännande att göra, per e-post, till ett enkätprogram som finns internt på Region Västernorrland. Här fick jag initierad hjälp från regionenes IT-enhet.

---

Så här långt: Nu har alla svar kommit in och arbetet har alltså gått vidare till att å ena sidan sammanställa svaren och å den andra att analysera svaren och utröna vilka slutsatser som kan dras.

Terminen går mot sitt slut och jag arbetar mot redovisningen och slutligen för att kunna skicka in själva texten.

Sammanfattningsvis just nu: En mycket bra termin!

Operation Rimfrost - och sen då?

Inre väpnad konflikt Den pågående insatsen mot gängkriminaliteten i Malmö, kallad Operation Rimfrost, bemöts hotfullt av de operationen ska bekämpa. Enligt Kvällsposten pågår skärpt bevakning på polisstationer och flera andra platser i Malmö.

Poliser finns på plats med förstärkningsvapen.

---

Situationen är mycket allvarlig. Polisens ordinarie insatser har inte gett tillräcklig effekt (inte samhället i stort heller) och därför inleds Rimfrost. För att polisen under denna insats ska kunna göra sitt jobb krävs alltså extra skydd och bevakning.

Det är lätt att oroas inför ett eventuellt nästa steg, att polisens insats i Malmö blir så omfattande på grund av gängens svar att polisen inte räcker till alls eller att så många poliser från andra delar av Sverige (poliser från andra områden är redan där) leder till att polisnärvaron på annat håll blir alltför tunn.

Det är ju ingen nyhet att polistätheten i Sverige är låg internationellt sett och kom då ihåg att Sverige inte är tättbefolkat och att polis inte sällan har stora områden under sitt ansvar.

Vad skulle nästa steg vara? Sverige har ingen nationalgarde. Beredskapspolisen finns inte längre. Nästa steg är således Försvarsmakten, men för den typen av problem som Malmö ställs inför har åtminstone jag svårt att se svenska soldater på gatorna i staden (även om en del svenska politiker har argumenterat för saken).

Men kanske kommer en tid när svenska militära elitförband kan genomföra framgångsrika punktinsatser i en eskalerad situation?

---

Det viktiga är att Malmö får bukt med problemen.

Hanne Kjöller konstaterade i DN att få gängmord har lösts: "Av 38 gängmord i Malmö de senaste åtta åren har sex klarats upp."

Det krävs knappast en Einstein för att konstatera att morden behöver lösas, skurkarna ska in i fängelse: dvs god brottsförebyggande prevention och bra för brottsoffren.

---

Polisen har redan talat om sitt nära samarbete med Försvarsmakten när det kommer till bombdåd helt enkelt för att polisen inte har lika gedigen erfarenhet. Försvarsmakten har nu berättat att de sprängladdningar som numera påträffas i Sverige påminner om dem Försvarsmakten ser utomlands i Mali och Afghanistan.

Anmärkningsvärt naturligtvis och här måste man fråga sig hur det kommer sig.

---

Jag rekommenderar i sammanhanget Wilhelm Agrell i SvD som menar att "vi måste agera för att rädda landet". Jag citerar:

"I den typiska inre väpnade konflikten bekämpar olika grupper varandra och i varierande grad en statsmakt som helt eller delvis förlorat sitt våldsmonopol. Denna samhällshotande effekt är egentligen långt viktigare än antalet dödsoffer på årsbasis, något som terrorismen illustrerar. Dessa inre väpnade konflikter har, oberoende av hur deras drivkrafter ser ut, ett antal återkommande särdrag."

---

Det senaste inlägget av Jägarchefen är ytterst intressant, denne konstaterar, jag citerar:

"Avslutningsvis, de inrikesproblem samt otrygghet som uppstått p.g.a. skjutningar, nyttjande av handgranater och sprängladdningar i Sverige bör inte enbart ses som ett isolerat inrikesproblem utan även ses i en större säkerhetspolitisk kontext. En kontext som möjligen påverkar våra bilaterala relationer med ett eller flera länder, men även ifrågasätter vår egen förmåga att kunna agera inom ramen för vad en nationalstat skall kunna säkerställa för dess medborgare. Därutöver utgör det även något som kan exploateras av en antagonistisk stat vid ett kraftigt försämrat säkerhetsläge i vårt närområde."

 

Säkerhetskontrollen är ett skämt

Kalle Anka Personer som absolut inte ska arbeta på säkerhetsklassade Arlanda arbetar där ändå. Och de som borde förhindra detta gör det inte.

Sveriges radio P1 har i dag ett inslag med rubriken Ny säkerhetsmiss på Arlanda där Anders Holmgren som är enhetschef på Transportstyrelsen, som är tillsynsmyndighet för flygplatsen och ansvarar för säkerhetsprövningar av de som arbetar där.

Inslaget rekommenderas då det är häpnadsväckande.

---

Bakgrunden är att personer utan tillstånd att arbeta, är efterlysta eller som ska utvisas ur riket ändå arbetar på Arlanda.

Faktum är att säkerhetsproblemen på skyddsobjektet Arlanda är en obehaglig följetång som helt borde elimineras.

Expressens Frederic Moreno har t ex visat att tre uzbeker som vistas i Sverige illegalt har städat inne i polisens lokaler på Arlanda. Han har även visat att kriminella nätverk och radikaliserade arbetar på Arlanda, samt att resenärer släpps igenom säkerhetskontrollen utan att kollas.

---

Så, vad har då tillsynsmyndigheten Transportstyrelsen (TS) att säga?

Deras talesperson berättar under intervjun i P1 följande:

1) Det är positivt att polisen gör vissa kontroller.

2)  Delar av ansvaret för säkerhetsprövning ligger hos arbetsgivaren (de ska göra intervjuer, kolla referenser).

3) Lagstiftningen har som krav att man ska göra säkerhetsprövningar av dem som arbetar på flygplatsen.

4) Transportstyrelsens roll är att göra en registerkontroll.

5) Men informationen om man får vistas i Sverige eller inte har inte TS tillgång till i sin registersökning.

6) Inte heller att personen är efterlyst framgår i den registersökning TS gör.

7) Det är inte ens TS som gör slagningen i registret, utan de gör en framställan till SÄPO, som gör slagningen.

8) Det som brister här, när personer som inte är lämpliga att arbeta på skyddsobjektet ändå gör det, har TS svårt att svara på.

9) TS vet inte vad deras registerslagning kan fånga upp.

10) TS kan inte svara på om något borde ändras i systemet, trots att det visar sig att personer som inte borde arbeta på Arlanda ändå gör det. Man får ha en dialog med alla inblandade parter, menar TS.

11) TS tycker att systemet är bra i dag då ansvaret vilar på enskilda arbetsgivare inne på Arlanda.

12) Så, vem borde ha stoppat personerna från att få jobben, enligt TS? Polisen upptäckte det i efterhand och det är positivt, svarar TS.

13) Men vem borde ha upptäckt det innan de började jobba? Arbetsgivaren har ett ansvar att göra en bakgrundskontroll genom att ta referenser och kolla cv, menar TS.

---

Myndighets-Sverige i 13 punkter.

Transportstyrelsen har sedan tidigare en synnerligen otrevlig säkerhetsskandal på sitt samvete. Förmodligen Sveriges sämst säkerhetsrustade myndighet.

 

Den stora insatsen

Money I dagens Svenska Dagbladet återfinns en intressant artikel där en skolkurator på Rosengårdsskolan i Malmö kommer till tals.

Bakgrunden är de enorma problem som finns i staden med dödsskjutningar, bombdåd, oro, otrygghet, med mera.

---

Kuratorn Sophie Johnsson identiferar tre grundläggande problem: 1) Föräldrar som inte delar bilden av barnet som andra vuxna har, vilket innebär att föräldrar har idéer för barnet som inte alltid är för barnets bästa. 2) Den stora segregationen, hon talar till och med om parallellsamhällen. 3) Sekretesslagen innebär att myndigheter svårligen kan dela uppgifter om barnen med varandra, vilket innebär att barn faller mellan stolarna.

---

Ett fjärde problem hon pekar ut är att när barn omhändertas och separeras från sina föräldrar så hamnar de på boenden med andra kriminella. Detta får henne att föreslå en ny lösning -- och det är här intervjun med kuratorn blir extra intressant. Hon säger, jag citerar ur SvD:

"Jag har lyft en tanke att man kanske ska sätta fotboja på ungdomen som sedan får bo kvar hemma. Föräldrar får gå en föräldrautbildning och det är de som sätter upp reglerna. Varje dag följer någon ungdomen till skolan, till en aktivitet och sen behandling. På kvällen tar man hem en trött ungdom. Jobbar man på det sättet får man ihop en familj, med krav och skyldigheter på både ungdomar och föräldrar."

---

Det är lätt att konstatera att nya, alternativa lösningar behövs. Det rådande systemet räcker onekligen inte till. Det vill säga det behövs nya handlingsplaner som kan genomföras av personer som vill göra jobbet.

Om vi då tittar på den lösning som Johnsson föreslår tänker jag omedelbart på: pengar samt vem ska göra jobbet?

Enligt förslaget behövs: A) Ett system med fotbojor för skolungdom, som måste inkludera rimliga och funktionella lösningar med påföljder för de som avviker. B) Vuxna som accepterar att ens barn bor hemma med fotboja. C) Föräldrar som underkastar sig en "föräldrautbildning". D) Resurser för en "föräldrautbildning" (innehåll, personal). E) Följeslagare till skolan. F) Godkänd aktivitet. G) Foljeslagare hem. H) Behandling (innehåll, plats, personal).

Summan av det ska då bli: En familj.

---

Som sagt: Pengar. Och en mångfaldigad personalstyrka som vill göra jobbet. Finns pengarna? Finns personalen?

Sverige, 2019.

Unik storövning - visst deltar du?

Det är din plikt Få känner till att det i Sverige är totalförsvarsplikt. Det innebär att alla svenska medborgare i åldrarna 16-70 har en skyldighet att hjälpa till vid krig eller krigsfara.

För de som arbetar i sjukvården är det inte så svårt att räkna ut att de högst sannolikt kommer att fortsätta arbeta inom sjukvården om krisen kommer.

Särskilda krisberedskapsplaner ska finnas inom regionerna. Tips: Kolla upp just din krisberedskapsplan och vilken roll du har.

Detsamma gäller förstås för poliser och inte minst de inom Försvarsmakten. Man förblir inom sin organisation.

Flera andra myndigheter har också särskild beredskapsplanering.

---

Men alla andra, elektriker, jordbrukare, vägarbetare, städare, journalister med mera -- vilka uppgifter har de?

Vilken organisation ingår ni i om krisen kommer?

Det är hög tid att ta reda på det -- och om inte annat att gå med i en organisation som övar för kristid.

För visst vill du hjälpa till om något händer? Du vill förmodlingen åtminstone kunna hjälpa dig själv och din familj.

Eller så tror du att allt ordnar sig. På nåt sätt.

---

I dag inleds Totalförsvarsövning 2020.

Det är första gången på 30 år som det civila och militära försvaret övar tillsammans i större omfattning.

Syftet är att stärka Sveriges försvarsförmåga.

Läs informationen från Krisinformation.se.

Sveriges länsstyrelser går ut med gemensam information HÄR. Länsstyrelsens roll är att leda och samordna det civila försvaret.

Samtliga kommuner kommer att delta i övningen -- men vad gör just din kommun för att det civila försvaret ska fungera? Vet du?

---

Försvarsmakten skriver så här: "Det försämrade omvärldsläget har gjort att regeringen beslutat att Sveriges totalförsvar ska förstärkas. Nu ska stora delar av totalförsvaret också övas. Försvarsmakten och MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, leder och samordnar övningen där bland annat ett 60-tal myndigheter, landets länsstyrelser, regioner och kommuner liksom frivilliga försvarsorganisationer och delar av näringslivet deltar."

---

Svenska Dagbladet har i dag en läsvärd artikel om övningen och ställer den i ett historiskt ljus: "Återgår vi till vår tid och det nuvarande totalförsvaret är det nog tyvärr så att varken militär förmåga eller civil försörjningsberedskap är särskild god."

Och: "Kostnader skall skäras så långt att det bara blir ett skelett kvar. Utan att riktigt förstå det bygger man samtidigt bort robustheten, förmågan att klara kriser."

---

Övningen fortsätter in i 2020.

Har du någon del i den -- om inte, varför inte?

Västerviksson. Tidigare arbetat som reporter på VT. Tänker fortfarande som en journalist - men lägger mest tid på läkarstudierna.

Bloggar

Sport

Politikerbloggar