Rikard Ekholm

Doktorn rapporterar

Läkarstudent. Journalist. Filosofie doktor i estetik.

Är du överviktig?

Frågan kan naturligtvis te sig provokativ – vadå överviktig?

För egen del bryr jag mig inte det minsta om vad någon annan väger eller hur någons tröja sitter över magen. Den egna vikten är en privat angelägenhet och angår absolut ingen annan. Man bestämmer över sin egen kropp och man har ingen skyldighet att vara smal, lagom, smärt, slank eller vad man nu kallar det.

Personligen anser jag att man överhuvudtaget inte ska kommentera någon annans vikt, så vida man inte arbetar inom vården med övervikts/underviktsproblematik.

Men. Det finns aspekter av vikten som gemene man kan ha en viss fördel av att känna till.

Så här är det nämligen: Övervikt är inte en sjukdom, men övervikt bedöms som risk för annan sjukdom, framförallt kardiovaskulära sjukdomar och diabetes – det vill säga, är du överviktig är risken större att du får en kardiovaskulär sjukdom (t ex hjärtinfarkt) eller diabetes, än om du inte är överviktig.

Fetma däremot klassas som en sjukdom: Personer med fetma löper en ökad risk att dö i förtid, framförallt på grund av kardiovaskulär sjukdom.

Ett enkelt sätt att få en bild av sin vikt är genom att beräkna BMI – body mass index, vilket är enkelt att räkna ut för alla som vet sin vikt och längd.

Exempel: Du väger 75 kg och är 1,70 cm lång.
75/(1,7 x 1,7) = 25,95 = BMI 26.

BMI Klassifikation
< 18,5 Undervikt
18,5 – 24,9 Normalvikt
25,0 – 29,9 Övervikt
30,0 – 34,9 Fetma
35,0 – 39,9 Svår fetma
> 40 Extrem fetma

Således: Har du BMI 26 klassas du som överviktig enligt denna modell.

Men observera att BMI-värdet inte tar hänsyn till hur din kropp faktiskt ser ut eller vilken fördelning du har av t ex fett och muskler. Du kan därför ha en solid vältränad kropp med vältonade muskler och inte någon anmärkningsvärd andel fett på kroppen och alltså ändå ha BMI 26.

I ett sådant fall finns naturligtvis ingen anledning till oro. Sunt förnuft råder och du har till följd av din vikt ingen ökad risk för varken kardiovaskulär sjukdom eller diabetes.

Men är du normalbyggd med en begynnande kula på magen kan BMI vara en start för att få en bild av sin egen vikt. Sedan finns andra sätt att mäta och skapa sig en förståelse för sin vikt – och inte minst sin allmänkondition. Bukomfång är ett sådant mått, det används för att skatta risken för metabola sjukdomar. Forskning visar nämligen att bukfett är mer associerat med högt blodtryck, sämre blodfetter, etcetera.

Många upplever sig ha problem med vikten – och för dem som är överviktiga men i övrigt friska och som klurar på vad man kan göra åt saken finns egentligen bara en sann formel: Ät så mycket du gör av med. Då håller du vikten. Ät mindre och gå ned, ät mer och ….

Provocerande enkelt? Nja. Det är kanske inte så lätt som det låter.

 

Men hur gör man då för att äta så mycket som kroppen behöver och inte mer än det?

Alla som någon gång testat en diet, det vill säga aktivt har försökt gå ned i vikt genom att följa ett visst program om hur man ska äta för att förlora några kilon, vet att det inte är lätt.

Men vill man verkligen gå ned och inte bara hålla på och älta det hela så får man väl hitta en lösning som fungerar.

Vartannat år anstränger jag mig för att gå ned några kilon. Saken är den att jag har hittat en lösning för att få mina "extrakilon" att liksom försvinna, och jag delar gärna denna erfarenhet. Jag lovar, är du frisk, kan du riskfritt göra som jag – och förmodligen också uppnå samma resultat: du blir av med några kilon. Men visst kan det vara så att den diet jag följer kanske inte passar just dig.

För mig, som för så många andra, handlar det framförallt om att hitta en lösning som å ena sidan fungerar (kilona ska bort) och å den andra som är mentalt hanterbar: Jag kan inte gå omkring hungrig hela dagarna under en månad.

Det som fungerar för mig är en 30-dagars diet, en så kallad GI-diet: Jag äter allt jag vill utom ”snabba” kolhydrater som pasta, ris och potatis. Godis, kakor, glass är naturligtvis uteslutet.

Det PR-maskineri som omgärdas av denna modell (för många kokböcker och livsstilscoacher lever gott på att sälja recept och idéer kring dieten) betonar att blodsockret stiger snabbt efter en portion pasta, men långsammare efter säg en portion lax med bara grönsaker till. Än sen? Jo, ju snabbare blodsockret stiger initialt desto snabbare sjunker det – och sjunker blodsockret hastigt blir du sugen på något som ska få upp blodsockret igen, som en mockalatte med chokladsirap och extra grädde med strössel.

Med ett mer stabilt blodsocker håller sig hungern i schack och är du dessutom mentalt inställd på att inte småäta, unna dig något riktigt gott eller bara få i dig en vanlig torsdagspizza – ja då kanske du känner dig nöjd med en maträtt utan ”snabba” kolhydrater.

Det som faktiskt händer då, under, säg en 30-dagars period, är att du får i dig färre kalorier: Du äter mindre. Och det är lättare att äta mindre om blodsockret är stabilt, lagom. Då har du inget starkt incitament att stoppa i dig något.

Kanske skulle du gå ned lika mycket i vikt av att äta marabous helnöt i stället för kokta grönsaker och stekt abborre under 30 dagar – om den totala energimängden är densamma. Skillnaden kanske bara skulle vara att du var mer hungrig hela tiden (kraftigt svängande blodsocker). Dessutom skulle du, förstås, få i dig avsevärt mycket mindre vitaminer och annat.

Nu ska jag erkänna att dieten blir rätt torftig och däri ligger nog en del av dietens framgång: Det är rätt trist att äta entrecote och vaxbönor – utan råstekt potatis. Det är inte alls kul att äta chorizo och paprika – utan korvbröd, senap och ketchup. Tänk dig en hamburgare – utan bröd och pommes. Blä.

Ja, dieten inkluderar ett visst mått av matleda. Du tröttnar på att äta en massa kolhydratfattig mat – du äter mindre och får i dig färre kalorier. Du går ned i vikt.

En klar nackdel med GI-dieten är att du blir mindre snabb i steget och mer seg i allmänhet under själva dietperioden. Kolhydrater är bränsle – inte minst för hjärnan.

Sen är det, naturligtvis, helt upp till var och en om man vill ha en torftig månad vartannat år – eller inte.

För egen del är ekvationen enkel: Min diet är ett stålbad, ett sätt att visa för mig själv att jag har disciplinen och dessutom går jag ju under en dietmånad ned fyra, fem kilo. Efter dieten är jag riktigt nöjd och dessutom lättare, vilket förenklar – jag kan njuta stort av joggingturer. Varje steg blir skönare och kläderna sitter bättre.

Det finns en massa olika dieter, testa någon som fungerar som dig, som får dig att må bra. Eller låt bli, var nöjd med hur du ser ut.

Kinaresan, svår att förstå

Kärnuppgift  

Klart intressant läsning i VT häromdagen om att sammanlagt sju politiker och tjänstemän från Region Kalmar reser till Kina, närmare bestämt Shanghai.

De allra flesta kopplar nog annars regionens verksamhet till sjukvård, vilket får betecknas som själva kärnuppgiften.

Men nu verkar det hela röra sig om "utveckling", "ökad kunskap" och "samverkan".

Efter lite snabb huvudräkning kan det konstateras att kostnaden för de sju som reser uppgår till 87500 kronor.

Jag får förmoda att det till hundra procent rör sig om skatteintäkter som betalar för den totala resesumman.

Pengar som annars hade kunnat gå till den så kallade kärnuppgiften.

Regionens ekonomi är inte helt bra, det vet den som har följt den ekonomiska, negativa utvecklingen.

---

I pressmeddelandet som återfinns på regionens hemsida motiveras besöket i Kina så här:

"Syftet med resan är att besöka kontoret i Shanghai, få insyn i arbetet som bedrivs där och ökad kunskap om samverkan."

Men vänta, vadå för kontor?

Så här står det på regionens hemsida:

"Sedan regionbildningen den 1 januari 2019 är det nu Region Kalmar län som har det regionala utvecklingsansvaret och därmed också ansvar för verksamheten, som bedrivs på plats via ett kontor i Shanghai."

Jaha. Region Kalmar län har ett regionalt utvecklingsansvar och det bedrivs via ett kontor i Shanghai.

---

Samtidigt i riksdagens utrikesutskott: "Inför sanktioner mot Kina" (artikel i Expressen).

Som alla vet är den svensk-kinesiske förläggaren Gui Minhai fängslad i Kina sedan 2018, efter att ha varit frihetsberövad från 2015 till 2017.

Utskottet skriver: "Utskottet vill återigen i likhet med i tidigare betänkanden understryka att Gui Minhai omedelbart bör släppas fri, återförenas med sin familj och ges möjlighet att träffa svensk diplomatisk och medicinsk personal och framhåller vikten av att regeringen även i fortsättningen arbetar med oförminskad styrka, med stöd av EU och andra länder, när det gäller detta ärende."

Och:

"Därtill vill utskottet framföra att det ser allvarligt på att Kina försöker att motarbeta utövandet av yttrande- och mötesfrihet i Sverige av såväl enskilda som organisationer när det gäller att kritisera kinesiska förhållanden."

Och: "Sverige bör verka för att EU inför sanktioner mot Kina som ska kopplas till krav om att Kina upphör med övergreppen mot uigurerna".

Citaten hämtade från Expressens artikel.

---

För den som är intresserad av på vilket sätt kinesiska, statligt styrda företag kan arbeta, läs min text om Kinas spionlag.

---

Det är fel att resa till Kina för medborgarnas pengar, tycker jag. De företag som vill göra affärer med Kina får stå för det själva, ekonomiskt och moraliskt.

Kinas spionlag: vem berörs?

Övervakning, inhämtning Alla har vi hört det, att Huawei, företaget som gör smartphones med toppenbra kameror och utvecklar 5G-nätverk är en säkerhetsrisk. Men hur och varför och stämmer det verkligen?

Bakgrunden är lika enkel som svårbegriplig: Kinesisk lagstiftning. Närmare bestämt Kinas underrättelselag från 2017 (i engelsk litteratur benämnd National Intelligence Law, NIL).

Läs om lagen i Quartz.

---

Yi-Zheng Lian skriver om lagen i New York Times i mars. Han skriver, jag citerar:

"The N.I.L. is no standard security and spying legislation, concerned principally with preventing the leak of state secrets. Its main thrust isn’t protective; it’s proactive. 'All organizations and citizens shall support, assist and cooperate with national intelligence efforts according to the Law,'", skriver Lian.

Han utvecklar: "The state institutions tasked with enforcing the N.I.L. — which also oversee all intelligence and espionage activities, civilian and military — 'may demand that relevant organs, organizations and citizens provide necessary support, assistance and cooperation.'"

Och han konstaterar (min översättning till svenska): "Att spionera för staten är en lagstadgad plikt för kinesiska medborgare och företag, ungefär som att betala skatt."

---

Flera olika rapporter i media och från myndigheter säger ungefär detsamma som det som ovan angetts, det vill säga kineser och kinesiska företag ska enligt lag spionera om staten begär det.

Med andra ord: Lika enkelt som svårbegripligt.

Men om man nu ska ta detta på allvar, vilket ändå mycket tyder på, kan man konstatera att övervakning och spioneri knappast vore något unikt för just den här kommunistiska staten. Sovjet och kalla krigets kommunistiska östblock raffinerade och excellerade i alla typer av övervakning och kontroll.

Det är din plikt att göra som staten vill, inte statens plikt att göra som du vill: Skillnaden mellan totalitär och demokratisk, skulle man kunna säga.

---

Huruvida det kinesiska företaget Huawei tvingas agera utifrån den nämnda kinesiska lagstiftningen får var och en dra sina egna slutsatser om.

För att bilda sig en egen uppfattning kan man läsa Financial Times artikel Is Huawei compelled by Chinese law to help with espionage?

Journalisten Lian i NYT dras den här slutsatsen: "The United States authorities are correct to point out that Huawei can perform critical commercial, military and diplomatic espionage; actually, Chinese law explicitly requires it to."

---

Och hur blir det med utbyggnaden av 5G i Sverige, vilka kommer att utarbeta den digitala infrastrukturen? 

Kan inte trolla, måste betala

Hur svårt kan det vara?  

1. Jag kan inte trolla.

2. Mina julklappar måste jag inhandla.

3. Det är billigt i dag, en rea.

4. Anledningen till rean intresserar mig inte.

5. Jag handlar i dag (förmodligen, har inte tid just nu).

---

Att gnälla på folk som handlar på rea -- jag förstår det inte.

T10: spänningen stiger

Krisberedskap Arbetet med examensarbetet, som alltså utgör helheten på termin 10, på Läkarprogrammet vid Umeå universitet (och för min del Sundsvalls sjukhus), fortsätter.

Mitt examensarbete handlar om hur läkargruppen i Västernorrland hanterar en kris, hur redo är man, är man utbildad, har man personlig och professionell beredskap, vad känner man till om sjukvårdens beredskap? Osv.

Terminen har varit mycket intressant och givande och kanske särskilt så nu, då jag lägger tiden på att sammanställa svaren på den enkät jag skickade ut.

Frågan jag nu vänder och vrider på är vilka slutsatser som jag kan dra utifrån svaren.

Med andra ord: Arbetet har intensifierats.

---

Arbetet inleddes med en idé, som jag och min handledare, som är mycket engagerad, mejslade till något användbart inom ramen för den vetenskapliga ansats som krävs under termin 10. Därefter beslutade vi att enkätformen var det bästa för projektet.

Sen kom långa och givande diskussioner om hur många frågor som var rimligt att ställa och vilka frågorna skulle vara: Och inte minst hur de bäst skulle formuleras och hur svarsalternativen för bästa resultat skulle se ut.

Utskicket kändes spännande att göra, per e-post, till ett enkätprogram som finns internt på Region Västernorrland. Här fick jag initierad hjälp från regionenes IT-enhet.

---

Så här långt: Nu har alla svar kommit in och arbetet har alltså gått vidare till att å ena sidan sammanställa svaren och å den andra att analysera svaren och utröna vilka slutsatser som kan dras.

Terminen går mot sitt slut och jag arbetar mot redovisningen och slutligen för att kunna skicka in själva texten.

Sammanfattningsvis just nu: En mycket bra termin!

Operation Rimfrost - och sen då?

Inre väpnad konflikt Den pågående insatsen mot gängkriminaliteten i Malmö, kallad Operation Rimfrost, bemöts hotfullt av de operationen ska bekämpa. Enligt Kvällsposten pågår skärpt bevakning på polisstationer och flera andra platser i Malmö.

Poliser finns på plats med förstärkningsvapen.

---

Situationen är mycket allvarlig. Polisens ordinarie insatser har inte gett tillräcklig effekt (inte samhället i stort heller) och därför inleds Rimfrost. För att polisen under denna insats ska kunna göra sitt jobb krävs alltså extra skydd och bevakning.

Det är lätt att oroas inför ett eventuellt nästa steg, att polisens insats i Malmö blir så omfattande på grund av gängens svar att polisen inte räcker till alls eller att så många poliser från andra delar av Sverige (poliser från andra områden är redan där) leder till att polisnärvaron på annat håll blir alltför tunn.

Det är ju ingen nyhet att polistätheten i Sverige är låg internationellt sett och kom då ihåg att Sverige inte är tättbefolkat och att polis inte sällan har stora områden under sitt ansvar.

Vad skulle nästa steg vara? Sverige har ingen nationalgarde. Beredskapspolisen finns inte längre. Nästa steg är således Försvarsmakten, men för den typen av problem som Malmö ställs inför har åtminstone jag svårt att se svenska soldater på gatorna i staden (även om en del svenska politiker har argumenterat för saken).

Men kanske kommer en tid när svenska militära elitförband kan genomföra framgångsrika punktinsatser i en eskalerad situation?

---

Det viktiga är att Malmö får bukt med problemen.

Helle Klein konstaterade i DN att få gängmord har lösts: "Av 38 gängmord i Malmö de senaste åtta åren har sex klarats upp."

Det krävs knappast en Einstein för att konstatera att morden behöver lösas, skurkarna ska in i fängelse: dvs god brottsförebyggande prevention och bra för brottsoffren.

---

Polisen har redan talat om sitt nära samarbete med Försvarsmakten när det kommer till bombdåd helt enkelt för att polisen inte har lika gedigen erfarenhet. Försvarsmakten har nu berättat att de sprängladdningar som numera påträffas i Sverige påminner om dem Försvarsmakten ser utomlands i Mali och Afghanistan.

Anmärkningsvärt naturligtvis och här måste man fråga sig hur det kommer sig.

---

Jag rekommenderar i sammanhanget Wilhelm Agrell i SvD som menar att "vi måste agera för att rädda landet". Jag citerar:

"I den typiska inre väpnade konflikten bekämpar olika grupper varandra och i varierande grad en statsmakt som helt eller delvis förlorat sitt våldsmonopol. Denna samhällshotande effekt är egentligen långt viktigare än antalet dödsoffer på årsbasis, något som terrorismen illustrerar. Dessa inre väpnade konflikter har, oberoende av hur deras drivkrafter ser ut, ett antal återkommande särdrag."

---

Det senaste inlägget av Jägarchefen är ytterst intressant, denne konstaterar, jag citerar:

"Avslutningsvis, de inrikesproblem samt otrygghet som uppstått p.g.a. skjutningar, nyttjande av handgranater och sprängladdningar i Sverige bör inte enbart ses som ett isolerat inrikesproblem utan även ses i en större säkerhetspolitisk kontext. En kontext som möjligen påverkar våra bilaterala relationer med ett eller flera länder, men även ifrågasätter vår egen förmåga att kunna agera inom ramen för vad en nationalstat skall kunna säkerställa för dess medborgare. Därutöver utgör det även något som kan exploateras av en antagonistisk stat vid ett kraftigt försämrat säkerhetsläge i vårt närområde."

 

Västerviksson. Tidigare arbetat som reporter på VT. Tänker fortfarande som en journalist - men lägger mest tid på läkarstudierna.

Bloggar

Sport

Politikerbloggar