I flera riksdagsmotioner föreslås nu att hela eller delar av bolaget säljs ut. En avyttring kan bli en mycket framgångsrik landsbygdsreform, eller en katastrof.
Den allmänna motionstiden har nu avslutats i riksdagen. Ett ämne som uppenbarligen har intresserat flera är framtiden för det statliga skogsbolaget Sveaskog. Moderaten Ida Drougge vill sälja av allt. Partikollegan Sten Bergheden (M) är mer modererad och vill öka försäljningen av skogsmark från Sveaskog. Och föga förvånande vill ett gäng vänsterpartister att staten ska använda bolaget för att grabba åt sig mer mark.
Att sälja ut delar av Sveaskog bör övervägas. Det har potential att bli en satsning på landsbygden värd namnet. Men det gäller att agera försiktigt.
Skogsmark i Sverige är troligen bland de säkrare investeringarna i världen. Landet är en stabil demokrati. Träden växer pålitligt och på det stora hela är riskerna att de förstörs små. Efterfrågan och marknaden är stabil. Att svensk skogsmark är en sådan kanonaffär medför dock vissa problem. Stora kapitalinvesterare, som pensionsfonder, verkar allt mer intresserade av skog i den höga nord.
Om Sveaskog säljs ut och bolag tillåts köpa markinnehavet är risken stor att ägandet inte hamnar hos företagare i Värmland, Östergötland eller Norrbotten – utan på en anonym adress i någon av världens storstäder. Det lär vara svårt för svenska investerare, särskilt lokalt förankrade, att buda mot holländska pensionsfonder och Arabemiratens storbolag. Och lägger stora globala aktörer vantarna på de gamla kronoskogarna är nog det närvarande och långsiktiga ägandet bara att glömma, vilket i sin tur riskerar få effekten att skogsbruket måste regleras än mer. Ökad reglering skulle i nästa led göra att det framgångsrika konceptet med ägande under ansvar hotas. En modell som tillsammans med stort privat ägande, ofta i form av mindre familjeskogsbruk, har varit väldigt framgångsrik.
Ska det bli tal om en utförsäljning av Sveaskog bör det i så fall ske riktat mot privatpersoner, så att en privatisering av den statligt ägda marken blir en verklig privatisering och inte en bolagisering. Då kan lantbrukaren utvidga sin gård eller den som vill starta en verksamhet köpa ett första skifte. Dessutom bör det arbetas aktivt med att ge ersättningsmarker från Sveaskog till markägare som drabbas av statliga intrång.
Rätt genomfört kan försäljning av Sveaskogs arealer bli en framgångsrik landsbygdsreform. En förändring som ger fler möjligheter att leva och verka på landsbygderna under konkurrenskraftiga villkor. Förväntningarna bör samtidigt vara balanserade. Kronoskogarna finns ofta i relativt glesbebyggda områden. Även om det också kan vara ett argument för att minska det statliga ägandet på platsen.
Att öka det privata ägandet kan skapa mervärden och verksamheter, som inte uppstår i ett storbolags hägn. Det är dags att krympa Sveaskog.