”Vi kan konstatera att vi har en väldigt tydlig punkt i avtalet, något våra fyra partier skrivit under och där vi har en majoritet i riksdagen”, sa Miljöpartiets gruppledare Janine Alm Ericsson till Dagens Industri (2/10) efter att Liberalerna börjat vackla i frågan. Hon syftar på punkt 28 i januariöverenskommelsen, som innebär en satsning på höghastighetståg. Men i och med KD:s svängning och L:s mer skeptiska hållning kan riksdagsmajoriteten komma att skifta framöver.
Att fler partier har börjat nyktra till i sin inställning till höghastighetstågen är välkommet. Prislappen för satsningen sägs bli 200 miljarder. Det är dock hög sannolikhet att det rör sig om en glädjekalkyl. Infrastruktursatsningar har en tendens att överskrida sin budget. Enligt en rapport från Riksrevisionen från 2011 blev exempelvis kostnaden för Botniabanan 140 procent högre än vad som uppskattades vid beslutet. Prislappen för höghastighetstågen lär bli dyrare än 200 miljarder, och kan då komma att binda upp stora resurser som kan tränga ut annat underhållsarbete av järnvägen för en lång tid framöver.
Ändå har det länge funnits en bred samstämmighet om att bygga höghastighetsspår, även om M och nu KD tagit sitt förnuft till fånga och bytt fot. Förklaringen bakom den tidigare enigheten är sannolikt att infrastrukturprojektet ligger väl i linje med tiden när klimatsmarta lösningar efterfrågas. Debatten om flygskam och höjningarna av skatten på drivmedel har gjort sitt för att etablera bilden av tåget som den enda klimatnyttiga reseformen. Satsningen är dock både är en dyr och klimatmässigt osäker. Enligt beräkningar från Trafikverket tar det 25 till 35 år innan CO2-utsläppen från byggandet av höghastighetsjärnvägen är neutraliserade. Tidigast 2070 står alltså miljöeffekten på noll. Utvecklingen går snabbt, och att behovet av stora volymer av kollektiva transportlösningar skulle vara lika stort om 25 år är inte hugget i sten. Elbilar och andra smarta transportlösningar kan mycket väl komma att avlasta järnvägen som klimatnyttig transportmetod framöver.
Framför allt blir det märkligt att det ska satsas hundratals miljarder på tåg som susar fram i hög hastighet, när den nuvarande järnvägen knappt håller måttet. Att prioritera den befintliga järnvägen och se till att tågen faktiskt går i tid borde i det läget vara prioriterat.
Liberalerna bör med tydlighet följa efter Kristdemokraterna och omvärdera. Höghastighetstågen är kanske en häftig infrastruktursatsning i teorin, men både dyr och oförutsägbar i praktiken. I synnerhet när de flesta tågresenärer bara vill ha tåg som går i tid, snarare än onödigt fort.