Tankar kring samhällets massutmaning

I alltmer oroväckande rapporter har media rapporterat om den exponentiella tillväxt som samhället utsatts för i form av allt grövre brottslighet.

Insändare2019-10-01 04:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

En erosion på samhällskroppen där det verkar som om majoriteten av brotten dels utförs av gängkriminella med invandrarbakgrund, dels av andra grupper som inte kommer in på arbetsmarknaden – kanske på grund av låg eller obefintlig utbildning eller analfabetism?

Inrikesminister Mikael Damberg bjöd nyligen in övriga partier till överläggningar på temat brottslighet – även integration? 

Man ”tar ansvar... "och  "... lovar att ta frågan på största allvar" –  uttalat och i ett grötmyndigt uteslutande av SD! 

Ett SD som från början har påpekat konsekvenserna och vådorna av den svenska invandringspolitiken.

Ett SD som för närvarande har högre opinionssiffror än C, L och KD – tillsammans! 

Tidigare kontaktade jag departementet för att få siffror på vad invandringen kostade och då utan att jag ens hade tankar på tillväxande brottslighet –  denna invandringens ”bonus”? – och belönades med en tredjedels A4:a med ett textinnehåll i form av kvalificerat snömos. 

Siffror går dock att få fram på andra sätt. 

I boken ”Massutmaningen” (Tino Sanandaji, Kuzad Media) framgår – i just siffror – hur Pensionsmyndigheten (ett statligt organ) ser på saken:

Under 2017– 2100 uppskattas 100 000 invandrare genera cirka 70 miljarder kronor i intäkter och 150 miljarder i kostnader, innebärande att invandringen i genomsnitt kostar 800 000 per individ, eller totalt 80 miljarder och väl då givet att dessa har gjort en vända på arbetsmarknaden. 

Att under dessa omständigheter utesluta SD från överläggningarna ovan visar med förskräckande tydlighet hur regeringsmakten hanterar frågan! Mycket milt uttryckt. 

Jag skrev i tidigare insändare:

”Gärna invandring och integration, men först ett anständigt omhändertagande av våra fattigpensionärer (inte minst), våra åldringar (inte heller minst), arbetslösa,  A-kasseberoende, utförsäkrade och övriga eftersatta grupper! Liksom vad gäller vård, skola, omsorg, polis, försvar, etc.” – som helheter! 

Kanske att vi borde skänka en extra tanke åt de framtida politiker som vi vill ska företräda oss – och möjligen att vi då till slut betackar oss för dem som talar om för oss vad vi ska tycka!