Målet ligger fast: att cykla jorden runt.

När VT talade med dem senast hade de cyklat ner genom Europa. Då väntade Afrika.

Nu befinner de sig i Nouadhibou, en stad på Mauretaniens västkust. De har cyklat genom Marocko och Västsahara.

Artikelbild

| Ingen rusning. Per Karlström har hela vägen för sig själv.

Det betyder cykling i öknen.

– Jag trodde att hettan skulle vara det värsta, men efter ett tag vänjer man sig vid värmen och att ständigt vara svett, säger Carolina Nordfors.

Den stora utmaningen blev istället den ständigt närvarande vinden. Ibland motvind, ibland medvind och kanske värst: Sidvind. De tungt lastade cyklarna blir lätt ett vindfång när sidvindarna ligger på.

– Då blir de cyklarna med all packning vindfång. Man får luta sig mot vinden för att hålla uppe cykeln. Det gäller bara att vara beredd om vinden skulle avta, säger Carolina.

Artikelbild

| Rast. Carolina Nordfors och Per Karlström tar en paus från cyklandet.

Öken betyder även sand. Sand i kläderna, sand i packningen och sand i maten.

– Vi har nog inte ätit något de senaste tre veckorna utan att det har knastrat, säger Carolina Nordfors.

Artikelbild

| Stjärnklart. Parets tält under en stjärnklar himmel.

Logistiken är viktig. Paret har gett sig ut tidigt om dagarna för att slipa den värsta värmen. Tio mil om dagen har det blivit. Det har varit viktigt att vara väl provianterad. Det är glest mellan butikerna, och under fastemånaden ramadan har öppettiderna i butikerna varit begränsade.

– Vi har sett till att hela tiden ha mat för två dagar i fall något skulle gå snett, säger Per Karlström.

Det kan låta som tuffa veckor, men paret verkar ännu hellre prata om en annan sak: Bemötandet från människorna.

De cyklande svenskarna har väckt uppmärksamhet och nyfikenhet.

De berättar om den bilist som när han får se dem bromsar in, hoppar ut ur bilen och sträcker fram en påse apelsiner. Med teckenspråk förklarar han att det bara är för dem att äta. Därefter hoppar han in i bilen igen.

De berättar också om hur de bjuds in till en familj som varken kan engelska eller franska. Lyckligtvis finns det släktingar som kan tolka. Fortfarande några veckor efteråt ringer mamman upp Caroline då och då, för att höra så att allt är bra. Att de inte talar något gemensamt språk är inget hinder.

– Hon säger namnet på den stad som hon tror att vi är i. Gissar hon rätt så upprepar jag stadens namn, annars säger jag ”nej” och namnet på staden som vi är i. Då upprepar hon namnet på staden och säger ”becher” som betyder ”bra”. Sedan lägger hon på.

Närmast väntar ytterligare ökenetapper i Mauretanien. Nu ska de cykla längre inåt land. Där är temperaturerna ännu högre.

– Det finns prognoser som talar om temperaturer på upp till 47 grader, säger Per Karlström.

Nästa land efter Mauretanien är Senegal. Paret har redan fått tre inbjudningar från Senegaleser som de mött i Mauretanien.