2016 debuterade Simon Häggström med boken "Skuggans lag". En dokumentär bok som byggde på hans erfarenheter från arbetet i Stockholmspolisens prostitutionsgrupp.

Nu ett år senare är han aktuell med "Nattstad". Ytterligare en bok i samma ämne.

– När jag skrev min första bok var det helt enkelt så mycket jag ville få med. Förlaget sade ifrån: Boken skulle bli för tjock! Istället fick jag koncentrera mig på en vinkel, och om boken gick bra kunde det få bli en andra bok.

I Skuggans lag berättade han om sexköparna. Den här gången handlar det om krafterna bakom prostitutionen: Människohandlarna.

Första boken blev väl mottagen, och Simon Häggström är en flitigt anlitad föreläsare. När VT träffar honom ska han framträda i bokhandeln om en timme, och han kommer precis från en jämställdhetsdag i Kalmar. Han säger att prostitution är ett ämne som alla har en åsikt om, men också att kunskapen inte är så stor.

– Jag vill leverera ofiltrerad information.

Han pekar ut de två vanligaste myterna:

* "Flickorna har själva valt att prostituera sig. De gör det av fri vilja."

– Om det är så varför kommer de flesta prostituerade från Europas fattigaste länder? Fattigdomen är motorn i prostitutionen.

* "Sexköparna är äldre, fula, lite otäcka män."

– De flesta sexköpare är socialt välanpassade. De kan ha fru och barn, utbildning och ett bra jobb. De skulle inte snatta en kexchoklad på Ica.

Han lägger till att därmed är inte alla män potentiella sexköpare.

– Skillnaderna syns inte utanpå. Skillnaderna finns på insidan. I synen på makt, förnedring och sex.

I nya boken "Nattstad" reste han till Rumänien och mötte Andrei – en människohandlare. De tillbringade två dygn tillsammans i Bukarest.

– Det var de två intressantaste dygnen i mitt liv.

Han berättar om den misär som mötte honom, och om tonåringar som sålde sex för några tior. Andrei menade att han gjorde kvinnorna en välgärning som tog dem till Västeuropa där de kunde utföra samma arbete till betydligt högre lön.

Kan svenska sexköpare rättfärdiga sitt handlande med att alternativet för flickorna skulle vara att leva ännu sämre i sitt hemland?

– Vad säger att kvinnorna får det som lovats? Andrei kallade sig själv för en "sjyst" människohandlare. Kvinnorna fick behålla hälften av vad de tjänade, men han sade att han var ett undantag. Andra människohandlare tog allt. Det är också vad vi i polisen sett i vårt arbete. Vad kan en flicka sätta emot människohandlarna om hon blir lurad? Mot organiserad brottslighet? Andrei benämnde själv kvinnornas situation som slaveri.

Inför intervjun med Andrei ställdes Simon Häggströms dubbla roller på sin spets. Å ena sidan författare, och å andra sidan polis.

– Jag var noggrann med att säga till honom att jag möter dig som författare. Jag försäkrade mig också om att han inte längre har verksamhet i Sverige.

Simon Häggström säger att hans författarskap mottagits väl – även från kollegor.

– Jag har fått mejl från poliser ute i landet som jag inte känner. De är tacksamma för att jag tillför kunskap och för att jag skapar uppmärksamhet kring ämnet.

Några negativa reaktioner har han inte mött.

– Visst skulle man kunna tänka sig att en del antingen är avundssjuka, eller kritiska mot att jag tydligt tar ställning i frågor. Men det har inte nått mig.

Ett ställningstagande är sexköpslagen. Lagen har både kritiserats och förlöjligats av motståndare, men Simon Häggström är för.

– Den stärker de prostituerades ställning. Sexköparna vet att polisen bara är ett telefonsamtal bort.