Flytten gick från Ankarsrum till Totebo för sju år sedan och nu stormtrivs Fanny Spets både med sin hemort och sitt "nya" yrke. Det nya i sammanhanget är att hon egen företagare sedan i maj i år. Företaget heter Fannys måleri i Totebo AB.

Innan har Fanny alltid varit anställd. Yrkesvalet kom tidigt i livet. Det berättar hon hemma i köket i Totebo.

– Jag har velat bli målare egentligen ända sedan högstadiet. Det fanns liksom inget annat. Jag och mamma satte oss och gjorde ett test och jag svarade på massa frågor om vad man tyckte om. Och resultatet pekade på målare. Sen var det bara att köra på.

Artikelbild

| Färger är livet, tycker Fanny Spets. Hon målar även när hon inte jobbar. - Grön är en klar favoritfärg, säger Fanny Spets.

12 år i branschen har det blivit. Senast kom hon från ett jobb på Bostadsbolaget.

Hon älskar färg, form och att skapa med händerna. Och att jobba så att det känns i kroppen.

– Det är skönt när man kommer hem och känner att man har jobbat. När det känns i hela kroppen och man är trött. Jag gillar det.

Efter ett år på byggprogrammet på gymnasiet i Västervik, man går bygg första året innan man väljer inriktning, gick flytten till Kalmar. I närheten av Västerviks kommun är det där och i Linköping man kan läsa till målare, utbildningen finns inte i Västervik.

Artikelbild

| Målet med företaget är att kunna livnära sig på det. "Om jag får drömma så kanske jag kan ha en anställd inom tio år, med det är inte nödvändigt".

– Tanken fanns att jag istället skulle bli lärling direkt, jag hade ju bestämt mig, men mamma och pappa ville att jag skulle ha gymnasieutbildning med mig, och det var nog klokt, även att jag nu inte ser ett annat yrke som en möjlighet, jag älskar det här.

Yrket är tungt, det är mycket därför som Fanny tror att målarbranschen, även att det har skett en viss förändring, fortfarande är en mansdominerad bransch.

– Det är mycket bärande, det är nog sådant man inte tänker på.

Hon rör sig även på fritiden, tre gånger i veckan blir det träning, bland annat Zumba och Box.

På frågan om hur man klarar sig som egenföretagare i en bransch där utbudet är relativt stort så kommer svaret blixtsnabbt.

– Lyssna på kunden. Alltså verkligen lyssna. Det är de som bestämmer. Jag har svårt för när hantverkare lägger sig i för mycket och försöker styra. Och hjärtat måste vara med.

– Jag kommer aldrig bli tokrik på det här och jag strävar inte efter att ha massa anställda. Men jag kommer heller aldrig ta på mig för mycket jobb som jag sedan inte hinner göra. För mig finns det inget annat än att göra det man ska när man ska det.

Var det ett helt enkelt steg att ta, att gå från trygghet till lite mer osäkerhet?

– Jag har pratat om det länge, minst fem år, och förra julen tröttnade nog min svärfar. Han är själv egenföretagare och så bara sa han: Nu gör du det!, och satte mig i kontakt med sin revisor. På den vägen är det och jag ångrar mig inte en sekund. Man lever en gång. Jag testar nu, det får gå som det går.

Men vad var det som gjorde att du vill bli egen?

– Jag vill ha det på mitt sätt och måste ha ordning och reda för att må bra. Hellre det än att hasta vidare till nästa jobb i jakt på mer.

– Jag ska hålla det på rätt nivå, jag är mamma också och ska hinna med det. Men nu stressar jag inte varje morgon för att hinna in till stan efter att jag lämnat barn.

Är det roligare att jobba när man gör det för sig själv?

– Jag har aldrig haft jobbångest, jag vet inte vad det är egentligen. Det är klart man inte hjular upp ur sängen måndag morgon, och det är skönt att ta helg. Men jag gillar ju det här, det är det roligaste jag vet. Jag målar på fritiden med, haha!