Bakgrunden är att kommunerna bebygger den här typen av platser eller lägger konstgräs på dem, vilket stoppar användning för kultur.
Undersökningen har genererat viktiga bifynd. Det visar sig att kommunerna inte vet vad de själva är och vilka förpliktelser de har enligt grundlagen. Istället betraktar de sig själva som företag. Till exempel försöker kommunerna styra vilken typ av kultur de tycker ska erbjudas på vissa platser och vissa tider på året. Planeringen brukar utgå från besöksnäringens behov.
Kommuner är inte företag. De kan liknas vid samfälligheter, med uppgift att sörja för gemensamma funktioner samt att bistå dem som befinner sig i kommunen, medborgare och besökare.
En av kommunens uppgifter är att tillse att grundläggande fri- och rättigheter skyddas. Till dessa hör allmänna sammankomster, vilket är allt från politiska möten till cirkusföreställningar. Den som tvivlar kan läsa regeringsformen 2 kap 1 §. Rättsläget är klarlagt med domar i flera förvaltningsrätter, efter överklaganden från koranbrännaren Rasmus Paludan.
Cirkusakademiens tolkning är att kommunerna är skyldiga att tillhandahålla platser för allmänna sammankomster. Vi kommer att låta pröva det rättsligt, genom att cirkusar under vintern söker polistillstånd för nästa säsong utan angivande av önskad plats. Polisen skickar ärendet vidare till kommunen som enligt ordningslagen ska lämna ett yttrande. Detta är myndighetsbeslut som kan överklagas. (Ordningslagen 3 kap 16 § andra stycket).
Domarna i fallet med koranbrännaren visar att kommunerna måste plocka fram platser. Enda möjligheten att stoppa allmänna sammankomster är att arrangemanget i sig utgör en fara för ordning, säkerhet eller trafik.
Ett annat bifynd är vad kommuner byggt och planerar att bygga på offentliga platser. Var och varannan kommun satsar på multihallar, vilka även kallas arenor. Alla tror att satsningarna till stor del ska finansieras med uthyrning för allt från mässor till konserter. Redan idag hänvisar vissa kommuner även utomhuskultur till sina teatrar i centralorterna.
En kommunal teater i landets medelstora kommuner kostar 50 000 kr och uppåt per föreställning. Hyrorna för de arenor som byggs blir minst lika höga. Kostnader på den nivån klarar bara landets mest kända artister och arrangemang som bygger på offentliga bidrag och storskaligt utnyttjande av gratis arbetskraft.
Problemet som blir tydligt i undersökningen är större än bristen på spelplatser för utomhuskultur. Landets kommuner hotar att kväva det fria kulturlivet och förvandla kultur till en resurs för den egna platsmarknadsföringen och för marknadsföring av den lokala besöksnäringen.
